Haj i Sverige

När vi var små hade vi ett landställe utanför Stockholm och där fanns det en liten sjö som man kunde bada i. I den sjön kunde man hitta allt möjligt!
Det fanns ormar, grodor och grodyngel, trollsländor, gäddor, aborrar och annat smått och gott. Men det fanns en sak som vi var väldigt, väääldigt rädda för som dök upp under kvällarna.

Jag minns det så väl, första gången vi fick syn på en...
Jag och brorsan badade, mamma stog på bryggan och tittade på. Vi hör hur hon ropar efter pappa och säger åt honom att komma.
När en mamma ropar efter sin man på det viset, då vet man det är värt å komma och kolla.

Hon sitter på huk på bryggan och pekar ner i vattnet. Längst ner vid botten rör sig ett litet snöre i takt med vågornas strömmar utefter bottnen. Vi flyger ju så klart upp ur vattnet och bara skriker!
"Vad f*n är det där för nååååt!?"

Längst där nere i vattnet, på sanden, rör sig något. Det är långt, säkert en halvmeter. Svart och inte mycket tjockare än en sytråd. Det är klyvet i ena änden.

Vi fångade den med håven och la den i en hink. Mamma skrattar: "Haha, tänk om en sån där simmade upp i röven på en när man badade! Hahaha!"

Ja, sedan den dagen var vi livrädda för att bada i den där sjön. Nu fanns det ju inte bara hemska ormar som kunde bita en i rumpan. Utan nu fanns det även svarta snören som kunde simma upp iii rumpan!

Barn är väl rädda för det mesta, spöken och insekter som kryper in i öronen. Allt kan vara läskigt.
Så när jag var sju år gammal och för första gången skulle bada i havet... Det var ju liksom en självklarhet att jag skulle vara rädd för hajar.

Mina föräldrar lovade och svor på att i Sverige, där finns det inga hajar! Något som kanske var rätt gjort av dom, för när jag väl var i vattnet fanns det inget som kunde få mig därifrån. Vattnet var ju både helt klart och fritt från smådjur. Det kunde inte bli bättre!

Nu såhär på senare år fattar väl även jag att det finns gott om haj i våra vatten. Vi har hela 16 arter som förekommer lite sporadiskt. Världens näst största fisk simmar utanför våran västkust! Hade jag fått reda på det när jag var liten hade jag väl tuppat av på direkten...

Våran största haj, som även är världens näst största fisk, heter Brugd.
Den kan väga närmare 8 ton och blir runt 10 meter lång. Den äter som tur är plankton och är inte ett blodtörstigt monster.

Pigghajen är våran vanligaste haj och den kallas även för hå, pigghå, piggfisk och håkatt. Den kan bli hela 75 år gamal och blir inte så mycket större än en meter.

Vithajen skulle faktiskt kunna ta sig till Sverige. För några år sedan påträffades en oceanhaj i Gullmarsfjorden, och det är i teorin konstigare än att vithajen kommer hit!

Så passa dig du, havsnjutare!