Jag antar att jag inte är så värst pigg.
Nu har det snart gått en månad sedan jag pep ner något här, och om ytterligare en månad så åker jag till Grekland. Tiden går så fort!
I helgen hade jag tänkt ha, i stort sett, inga kläder alls. För jag tänker att det skulle vara sol och varmt. Jag var nyss ute med hunden i träskor. Jag höll på att frysa tårna av mig!
torsdag, maj 14, 2009
torsdag, april 16, 2009
Hej blogger på riktigt
Jag har haft en blogg va. Sedan 2006 har jag bloggat på www.blogs.se Det första inlägget skrev jag här: http://elinor-mest-i-sverige.blogs.se/ för ganska exakt tre år sedan.
Jag vill inte byta hit. Jag vill verkligen inte det, för jag har skrivit så jädra mycket inne på blogsen men den senaste tiden har så mycket fuckat upp blogs. Man blir ju verkligen skitsur när det inte vill fungera. Den här bloggen gjorde jag någon gång när inget funkade. Eller alltså, jag gjorde massa olika bloggar. Men den här tycker jag bäst om, av någon anledning.
Alla bloggar ju inne på blogg.se men jag tycker inte om den. Wordpress.com är inte heller nice.
Blogger är rätt bra. Men det är pissigt att man bara kan ha max 100 läsare om dagen. Men jag känner att jag kan ta det, för på den senaste tiden har 60 besökare varit mycket.
Det jag kommer sakna mest med blogs.se är att man kan svara på kommentarerna där. Man svarar liksom inte på sitt eget inlägg, utan på kommentarerna. Jag vet att du inte fattar, men det är asdåligt att man inte kan göra det någon annan stanns.
Jag vill inte byta hit. Jag vill verkligen inte det, för jag har skrivit så jädra mycket inne på blogsen men den senaste tiden har så mycket fuckat upp blogs. Man blir ju verkligen skitsur när det inte vill fungera. Den här bloggen gjorde jag någon gång när inget funkade. Eller alltså, jag gjorde massa olika bloggar. Men den här tycker jag bäst om, av någon anledning.
Alla bloggar ju inne på blogg.se men jag tycker inte om den. Wordpress.com är inte heller nice.
Blogger är rätt bra. Men det är pissigt att man bara kan ha max 100 läsare om dagen. Men jag känner att jag kan ta det, för på den senaste tiden har 60 besökare varit mycket.
Det jag kommer sakna mest med blogs.se är att man kan svara på kommentarerna där. Man svarar liksom inte på sitt eget inlägg, utan på kommentarerna. Jag vet att du inte fattar, men det är asdåligt att man inte kan göra det någon annan stanns.
söndag, mars 22, 2009
Ibland är inte livet så lätt
Hur svårt är det egentligen att bli polis?
Jag har hört att man måste hoppa häck på intagningsprovet, stämmer verkligen det?
Mina drömyrken är hundaförare och barnsmorska.
Det svåraste med mitt liv just nu är att jag inte vet hur saker och ting ska gå till...
Jag skulle behöva någon som sparkade mig i röven ibland.
För övrigt så var jag nyss på Arlanda och såg stora plan flyga på himlen. Det är helt fantastiskt att dom där små "pluttmotorerna" under vingarna kan få hela flygplanskroppen att lyfta. Jag får nästan ont i huvudet, för det är så uppenbart att det inte borde fungera. Planet borde egentligen ligga och sprattla på marken, precis som alla bin och humlor. Dom kan ju egentligen inte heller flyga.
Jag har hört att man måste hoppa häck på intagningsprovet, stämmer verkligen det?
Mina drömyrken är hundaförare och barnsmorska.
Det svåraste med mitt liv just nu är att jag inte vet hur saker och ting ska gå till...
Jag skulle behöva någon som sparkade mig i röven ibland.
För övrigt så var jag nyss på Arlanda och såg stora plan flyga på himlen. Det är helt fantastiskt att dom där små "pluttmotorerna" under vingarna kan få hela flygplanskroppen att lyfta. Jag får nästan ont i huvudet, för det är så uppenbart att det inte borde fungera. Planet borde egentligen ligga och sprattla på marken, precis som alla bin och humlor. Dom kan ju egentligen inte heller flyga.
måndag, mars 09, 2009
Kit Kat
Förut älskade jag Twix, ni vet chokladen med kex i.
Men så en dag slutade dom att vara goda. Jag vet inte om det var den svaga smaken utav jordnötter eller den klena colasåsens fel.. Men äckliga blev dom.
Dock så måste jag ju tillägga att Twix-glassen fortfarande är god. Men Mars är bättre.
Ja, dom senaste veckorna har jag suttit och smällt i mig Kit Kat dagarna långa. Dom här smala pinnarna är verkligen supergoda!
Men så en dag slutade dom att vara goda. Jag vet inte om det var den svaga smaken utav jordnötter eller den klena colasåsens fel.. Men äckliga blev dom.
Dock så måste jag ju tillägga att Twix-glassen fortfarande är god. Men Mars är bättre.
Ja, dom senaste veckorna har jag suttit och smällt i mig Kit Kat dagarna långa. Dom här smala pinnarna är verkligen supergoda!
torsdag, februari 12, 2009
5 besökare
Det är inte lätt att uppdatera. Och det är inte lätt att hitta saker som är intressanta. Därför ska jag göra allt i min makt och försöka vara så ointressant som möjligt. Låter det rimligt?
I morse stoppade jag fingret i en barngröt med äppelsmak, för å kolla om det var lagom varmt. Det var lagom varmt så då sög jag av fingret. Hur låter det? Och det var så gott! Smaken sitter fortfarande kvar i munnen!
I morse stoppade jag fingret i en barngröt med äppelsmak, för å kolla om det var lagom varmt. Det var lagom varmt så då sög jag av fingret. Hur låter det? Och det var så gott! Smaken sitter fortfarande kvar i munnen!
fredag, februari 06, 2009
Februari är här!
Jag vet, tiden går skitfort och jag uppdaterar aldrig. Men det är för att det är så opersonligt.
Mina skor blir blöta så fort jag går ut i det här slasket som härjar utanför fönstret. Och mina ögon rinner. Liksom näsan. Jag ska skriva om Auschwits på min blogs.
Mina skor blir blöta så fort jag går ut i det här slasket som härjar utanför fönstret. Och mina ögon rinner. Liksom näsan. Jag ska skriva om Auschwits på min blogs.
måndag, januari 12, 2009
Snigelparaply
Julen kom, och julen gick. I ett paket låg det ett snigelparaply, mycket passande. Precis vad jag behövde för att klara av detta väder.
Snart är det vår, då får jag åka till Grekland. Det blir fint, ska du se.
Snart är det vår, då får jag åka till Grekland. Det blir fint, ska du se.
torsdag, november 20, 2008
Djurregn
Fisk- och grodregn betraktades länge som skrönor, även om det finns berättelser om detta fenomen inom olika kulturkretsar, ofta i samband med en gudomlig förbannelse eller ett dåligt omen. Långt tillbaka i tiden finns det berättelser om att det ska ha fallit insekter, sniglar, fåglar, kött, blod och stenar.
Men det finns även fall som beskrivits vetenskapligt.
Till exempel så finns det styrkt att det verkligen föll ett regn av levande storspiggar över staden Mountain Ash i Wales den 9e februari 1859.
En teori är att flygplan skulle släppa ut sin last, men det kan avfärdas eftersom att det fallit konstiga saker från himlen långt innan det fanns flygplan.
En annan teori är att fiskar och grodor skulle sugas upp i luften utav starka virvelstormar eller tromber, och sedan falla ner på en annan plats när virvelstormen inte längre är så stark. Den här teorin låter bra, men det finns fall där enbart en sorts djurart har trillat ner och hur skulle en vind lyckas med det? I norra Grekland 2002 föll det bara sardiner från himlen, och över Mountain Ash föll det ju bara storspigg. Storspiggar lever inte ens i stim så tromben borde ju ha fått med sig både ett och annat, utöver spiggarna.
Dessutom tycks många djurregn falla över ett mycket litet område. I Mountain Ash föll spiggarna inom ett område av 73x11 meter, och dessutom berättar ögonvittnen om två fiskregn med en paus på tio minuter mellan regnen. Detta skulle betyda att virvelstormen hållit sig över samma ställe i en kvart för att kunna släppa ifrån sig de levande fiskarna i två omgångar. Det vore kanske inte omöjligt, men måste ändå tolkas som en ren slump.
Som ett tredje argument mot teorin med virvelstormen gäller det varierande tillståndet hos djuren. I två fall som dokumenterades i Indien, 1833 i Futtepoor och 1836 i Allahabad, var fiskarna inte bara döda, utan dessutom totalt uttorkade. Från Essen i Tyskland berättas det att en karpfisk som föll från himlen 1896 var innesluten i is, medan det i fallet Mountain Ash regnade levande fiskar som till och med överlevde fallet.
Fenomenet med djur som faller ner från himlen kan fortfarande inte förklaras på ett tillfredställande sätt.
Men det finns även fall som beskrivits vetenskapligt.
Till exempel så finns det styrkt att det verkligen föll ett regn av levande storspiggar över staden Mountain Ash i Wales den 9e februari 1859.
En teori är att flygplan skulle släppa ut sin last, men det kan avfärdas eftersom att det fallit konstiga saker från himlen långt innan det fanns flygplan.
En annan teori är att fiskar och grodor skulle sugas upp i luften utav starka virvelstormar eller tromber, och sedan falla ner på en annan plats när virvelstormen inte längre är så stark. Den här teorin låter bra, men det finns fall där enbart en sorts djurart har trillat ner och hur skulle en vind lyckas med det? I norra Grekland 2002 föll det bara sardiner från himlen, och över Mountain Ash föll det ju bara storspigg. Storspiggar lever inte ens i stim så tromben borde ju ha fått med sig både ett och annat, utöver spiggarna.
Dessutom tycks många djurregn falla över ett mycket litet område. I Mountain Ash föll spiggarna inom ett område av 73x11 meter, och dessutom berättar ögonvittnen om två fiskregn med en paus på tio minuter mellan regnen. Detta skulle betyda att virvelstormen hållit sig över samma ställe i en kvart för att kunna släppa ifrån sig de levande fiskarna i två omgångar. Det vore kanske inte omöjligt, men måste ändå tolkas som en ren slump.
Som ett tredje argument mot teorin med virvelstormen gäller det varierande tillståndet hos djuren. I två fall som dokumenterades i Indien, 1833 i Futtepoor och 1836 i Allahabad, var fiskarna inte bara döda, utan dessutom totalt uttorkade. Från Essen i Tyskland berättas det att en karpfisk som föll från himlen 1896 var innesluten i is, medan det i fallet Mountain Ash regnade levande fiskar som till och med överlevde fallet.
Fenomenet med djur som faller ner från himlen kan fortfarande inte förklaras på ett tillfredställande sätt.
Gråtande ikoner och statyer -inget ovanligt mirakel
I Civitavecchia utanför Rom finns det en staty, en madonna som 1995 började gråta tårar av blod. Ingen har än idag kunnat bevisa att tårarna skulle vara en bluff!
Stigmata
När en människa helt plötsligt och utan anledning får ett blödande sår som efterliknar Jesus sår, så kallas dessa märken för stigmatiska sår.
80 personer har helgonförklarats som varit stigmatiserade.
Det finns flera teorier som säger att människor kan påverka sin kropp med sinnet, och det finns flera berättelser om personer som i extrema situationer kan klara av övermänskliga bedrifter, som att lyfta föremål som väger flera hundra kilo. Eftersom stigmatisering ofta framträder på starkt troende katoliker ligger det nära till hands att dra slutsatsen att dessa människors kroppar utvecklar dessa sårmärken självmant, alltså genom en form utav självsuggestion. Vad som talar emot teorin är att det faktiskt förekommit såna här sår på icke troende personer också. En annan teori är att personerna i fråga skulle ha en form utav hysteri (psykisk störning) som kan framkalla olika symtom, även blödningar i underhuden.
Man har försökt stödja den här teorin med hjälp av hypnos. Hos försökspersonerna uppstod faktiskt mörka fläckar där det trodde att Jesu sårmärken fanns.
80 personer har helgonförklarats som varit stigmatiserade.
Det finns flera teorier som säger att människor kan påverka sin kropp med sinnet, och det finns flera berättelser om personer som i extrema situationer kan klara av övermänskliga bedrifter, som att lyfta föremål som väger flera hundra kilo. Eftersom stigmatisering ofta framträder på starkt troende katoliker ligger det nära till hands att dra slutsatsen att dessa människors kroppar utvecklar dessa sårmärken självmant, alltså genom en form utav självsuggestion. Vad som talar emot teorin är att det faktiskt förekommit såna här sår på icke troende personer också. En annan teori är att personerna i fråga skulle ha en form utav hysteri (psykisk störning) som kan framkalla olika symtom, även blödningar i underhuden.
Man har försökt stödja den här teorin med hjälp av hypnos. Hos försökspersonerna uppstod faktiskt mörka fläckar där det trodde att Jesu sårmärken fanns.
Lysande, Sickan!
Från 1950-talet finns tidningsartiklar och filmupptagningar om och med människor som till exempel Brian Williams från Cardiff, som skapade rubriker 1952 eftersom han med blotta händerna kunde få en glödlampa att lysa. Daily Mirror rapporterade om Brian Clemens som 1967 var så till den milda grad laddad med elektricitet att han alltid måste ladda ur sig med hjälp av metallföremål innan han rörde vid en annan människa.
Syndafloden
I Första Mosebokens sjunde kapitel beskrivs hur Gud lät det regna i 40 dagar och 40 nätter så att jorden översvämmades och utplånade alla människor som levde i synd. Bara Noa hörde Guds varning och kunde rädda sig från syndafloden genom att bygga en ark.
I vetenskapliga kretsar är man överens om att det omöjligt kan ha ägt rum en världsomfattande syndaflod. Men i berättelsen ska Noas ark ha flutit i land på ett stort berg som hette Arafat. Man tror att det rör sig om ett berg i Armenien som under den bibliska tiden hade ett annat namn. När man sedan gjorde jämförelser med de mer detaljerade babyloniska texterna uppmärksammade man en liten högplatå vid Eufrats och Tigris mynning som också kallas Arafat. Äventyrare har sedan hundratals år lockats till båda områdena, och vid utgrävningar har man hittat delar av arken eller åtminstone sådant som kan ha haft samband med den.
På högplatån Arafat har man till exempel hittat delar av fartygsskrovet, och vid berget Arafat påstod ett ryskt team i oktober 2003 att det hittat fartygets ankarstenar. Hittills har emellertid inget påstått bevis för arkens existens hållit för en närmare granskning.
Den brittiske arkeologen Charles Leonard Woolley fann på 1920-talet tecken på att en omfattande översvämning hade ägt rum i Mesopotamien.
1993 och 2000 påträffades bevis för att jätteöversvämmingar hade ägt rum i området och efter det första fynden som det ryska forskningsfartyget Aquanaut gjordes -93, då man påträffade rester av sötvattenslevande växter på stort djup i Svarta havet, undersökte Titanics upptäckare Robert D. Ballars Svarta havets botten år 2000. Han påträffade rester av en bosättning som enligt närmare undersökningar hade fallit offer för en naturkatastrof omkring 5600 f.Kr. Men fortfarande vet man inte om detta skulle vara ursprunget till den bibliska syndafloden.
I vetenskapliga kretsar är man överens om att det omöjligt kan ha ägt rum en världsomfattande syndaflod. Men i berättelsen ska Noas ark ha flutit i land på ett stort berg som hette Arafat. Man tror att det rör sig om ett berg i Armenien som under den bibliska tiden hade ett annat namn. När man sedan gjorde jämförelser med de mer detaljerade babyloniska texterna uppmärksammade man en liten högplatå vid Eufrats och Tigris mynning som också kallas Arafat. Äventyrare har sedan hundratals år lockats till båda områdena, och vid utgrävningar har man hittat delar av arken eller åtminstone sådant som kan ha haft samband med den.
På högplatån Arafat har man till exempel hittat delar av fartygsskrovet, och vid berget Arafat påstod ett ryskt team i oktober 2003 att det hittat fartygets ankarstenar. Hittills har emellertid inget påstått bevis för arkens existens hållit för en närmare granskning.
Den brittiske arkeologen Charles Leonard Woolley fann på 1920-talet tecken på att en omfattande översvämning hade ägt rum i Mesopotamien.
1993 och 2000 påträffades bevis för att jätteöversvämmingar hade ägt rum i området och efter det första fynden som det ryska forskningsfartyget Aquanaut gjordes -93, då man påträffade rester av sötvattenslevande växter på stort djup i Svarta havet, undersökte Titanics upptäckare Robert D. Ballars Svarta havets botten år 2000. Han påträffade rester av en bosättning som enligt närmare undersökningar hade fallit offer för en naturkatastrof omkring 5600 f.Kr. Men fortfarande vet man inte om detta skulle vara ursprunget till den bibliska syndafloden.
Lemuria och Mu
Enligt den brittiske zoologen Philip Sclater (1829-1913) så ska det ha funnits en landremsa, Lemuria, som förenade Madagaskar med Indien. Denna slutsats drog Sclater av det faktum att lemurerna, en familj halvapor, bara förekommer på dessa båda regioner. I de övriga områdena som ligger mellan Östafrika och Främre Indien finns det inte några lemurer. Lemurernas säregna utbredning borde då alltså bero på att det har existerat en direkt landförbindelse mellan det båda kontinenterna som möjliggjort deras utbredning.
Bara några år efter uppkomsten utav Sclaters teori så tillbakavisades den sedan det inte gått att finna några arkeologiska bevis för den påstådda landremsans existens.
Tillbakavisandet utav Lemuria hindrade däremot inte esoteriska grupper från att i flera offentliggörande tillskriva Lemuria samma egenskaper som Atlantis och driva en egen kult kring den legendariska kontinenten.
Mu sägs ha varit en stor kontinent som sjunkit i Stilla havet. Detta påstående framlades 1926 av den brittiske arkeologen James Churchward. I sin redogörelse beskrev han ett land med en oerhört överlägsen kultur som förintats med kontinent och allt vid ett vulkanutbrott för 50 000 år sedan. Han var inte den första att rapportera om Mu, redan 1864 hade den franske abboten Charles-Etienne Brasseur de Bourbourg publicerat sin teori om denna sjunkna kontinent. Som källmaterial nämnde han Codex Troano som han själv översatt. Den första delen Codex Tro-Cortesianus var en utav tre böcker som fanns bevarade från mayalitteraturen.
Några år efter att Brasseurs toeri hade publicerats reste den franska fotografen och amatörarkeologen Augustus Le Plongeon till mayaruinerna på Yucatáhalvön för att genomföra utgrävningar. Han gjorde sedan en egen översättning utav Codex Troano som i hög grad var influerad utav Brasseur, dels av hans egna tolkningar av väggmålningarna i ruinstaden Chichen-Iztá. Resultaten blev en detaljerad skildring av livet på Mu. Höjdpunkten var berättelsen om hur kontinentens prinsessa lyckades fly från undergången och som gudinnan Isis blev grundaren av den egyptiska kulturen. Vid en utav sina utgrävningar 1896 påstår han att han stött på en stenurna med kvarlevorna av en av Mus prinsar.
När Brasseur gjorde sin översättning utav Codex Troano tog hjälp av det så kallade Landa-alfabetet, uppkallat efter biskopen Yucatán, Diego de Landa (1524-1579). Han kom till Centralamerika som missionär för att omvandla mayafolket till kristendomen. Genom sin obarmhärtiga framfart betraktas han numera som den man som i hög grad bidragit till förintelsen av mayafolket och dess kultur. I sina senare försvarsskriften fabricerade han bland annat det så kallade Landa-alfabetet som skulle vara en hjälpreda vid översättning av mayaskriften. Senare skulle det visa sig att alfabetet var oanvändbart.
Hur Brasseurs översättning av Codex Troano kom till stånd går inte längre att fastställa eftersom att Landa-alfabetet är oanvändbart och Brasseur gick inte heller så noga till väga. Även om mayaskriften än idag inte är fullständigt dechiffrerad så kan man med säkerhet säga att Codex Troano handlar om astrologi och alltså inte om någon kontinents undergång.
Men ändå, trots att teorin om denna sjunkna kontinent inte har kunnat bevisas har den fortfarande sina anhängare.
Bara några år efter uppkomsten utav Sclaters teori så tillbakavisades den sedan det inte gått att finna några arkeologiska bevis för den påstådda landremsans existens.
Tillbakavisandet utav Lemuria hindrade däremot inte esoteriska grupper från att i flera offentliggörande tillskriva Lemuria samma egenskaper som Atlantis och driva en egen kult kring den legendariska kontinenten.
Mu sägs ha varit en stor kontinent som sjunkit i Stilla havet. Detta påstående framlades 1926 av den brittiske arkeologen James Churchward. I sin redogörelse beskrev han ett land med en oerhört överlägsen kultur som förintats med kontinent och allt vid ett vulkanutbrott för 50 000 år sedan. Han var inte den första att rapportera om Mu, redan 1864 hade den franske abboten Charles-Etienne Brasseur de Bourbourg publicerat sin teori om denna sjunkna kontinent. Som källmaterial nämnde han Codex Troano som han själv översatt. Den första delen Codex Tro-Cortesianus var en utav tre böcker som fanns bevarade från mayalitteraturen.
Några år efter att Brasseurs toeri hade publicerats reste den franska fotografen och amatörarkeologen Augustus Le Plongeon till mayaruinerna på Yucatáhalvön för att genomföra utgrävningar. Han gjorde sedan en egen översättning utav Codex Troano som i hög grad var influerad utav Brasseur, dels av hans egna tolkningar av väggmålningarna i ruinstaden Chichen-Iztá. Resultaten blev en detaljerad skildring av livet på Mu. Höjdpunkten var berättelsen om hur kontinentens prinsessa lyckades fly från undergången och som gudinnan Isis blev grundaren av den egyptiska kulturen. Vid en utav sina utgrävningar 1896 påstår han att han stött på en stenurna med kvarlevorna av en av Mus prinsar.
När Brasseur gjorde sin översättning utav Codex Troano tog hjälp av det så kallade Landa-alfabetet, uppkallat efter biskopen Yucatán, Diego de Landa (1524-1579). Han kom till Centralamerika som missionär för att omvandla mayafolket till kristendomen. Genom sin obarmhärtiga framfart betraktas han numera som den man som i hög grad bidragit till förintelsen av mayafolket och dess kultur. I sina senare försvarsskriften fabricerade han bland annat det så kallade Landa-alfabetet som skulle vara en hjälpreda vid översättning av mayaskriften. Senare skulle det visa sig att alfabetet var oanvändbart.
Hur Brasseurs översättning av Codex Troano kom till stånd går inte längre att fastställa eftersom att Landa-alfabetet är oanvändbart och Brasseur gick inte heller så noga till väga. Även om mayaskriften än idag inte är fullständigt dechiffrerad så kan man med säkerhet säga att Codex Troano handlar om astrologi och alltså inte om någon kontinents undergång.
Men ändå, trots att teorin om denna sjunkna kontinent inte har kunnat bevisas har den fortfarande sina anhängare.
Atlantis
Det fanns för mycket länge sedan en grekisk filosof och statsman som hette Platon. Han levde under 400-347 år före kristus. Han skrev i sina dialoger Timaios och Kritias om en händelse som faktiskt lär ha inträffat: en kultur som försvann ner i havet tillsammans med en hel kontinent..
Redan väldigt tidigt möttes Atlantis-berättelsen med stor kritik och räknas idag till en av världens mest omdiskuterade myter.
Platon berättar i sina dialoger om ett stort och mäktigt örike som borde legat vid Gibraltar sund för ungefär 12000 år sedan. Öriket kallades för Atlantis och från denna ö hade invånarna härskat över stora delar utav Europa och Afrika. Deras strävan efter makt ledde till slut till ett stort krig med athenarna. Det var bara athenarna som vågade gå i krig med Atlantis invånare, alla andra greker hade dragit sig tillbaka på grund utav den stora skräck och fasa som dom kände över Atlantisborna. Athenarna lyckades i alla fall besegra sina fiender och dom berfriade dom atlantiska slavarna.
Senare, för ungefär 9000 år sedan så berättas det om att den mäktige gudfadern Zeus blev så arg att han skakade Atlantis i kraftika jorbävningar och översvämningar drabbade kontinenten hårt. Dessa naturkatastrofer gjorde att alla kriksdugliga athenare föll ner i underjorden medan Atlantis gick under i havet.
Berättelsen som Platon beskriver i sina två dialoger, hävdar han härstammar från en annan statsvetare och författare vid namn Solon (639-559 f.kr.) Solon hade berättat att han rest runt i Egypten och i Sais ska en tempelskrivare ha berättat historien om Atlantis för honom. Vad Egyptierna hade för källor till det hela vet ingen, och deras kultur uppstod inte förens 5000 år efter Atlantis undergång.
Platon planerade att faktiskt skriva en tredje dialog i detta ämne, men den blev aldrig genomförd.
Kanske skrevs aldrig den tredje dialogen för att Platon hela tiden kritiserades och blev utfrågad om sina källor. Man trodde att Platon hade hittat på allt ihop för att kunna framställa den athenska idealstaten för folket.
Under det tredje århundradet före Kristus ägnade sig den grekiske filosofen Krantor kritiskt till Atlantis historia. Han sägs ha rest till Egypten för att leta efter källorna och där funnit en historia om Atlantis på stelar i Sais. Krantor talade alltså om inskriptioner på pelare, medan hela Platons berättelse bygger på textrullar. Detta ledde till heta diskussioner om Atlantis ända fram till 500-talet e.Kr. men därefter ska historierna avfärdats som Platons påfund och historierna glömdes bort.
900 år senare under renässansen så återupptäcktes myten om Atlantis och diskuterades i många skrifter och i lärda kretsar. Även under denna tid fanns det gott om folk som både hävdade att Atlantis hade funnits och att någon sådan kontinent aldrig hade existerat.
Olof Rudbeck (1630-1702) skrev en bok som hette Atland eller Manheim och han menade att Sverige i själva verket var Atlantis. Vid den här tiden hade ännu inte legenden nått ut till folket, utan det var först i slutet utav 1800-talet som Ignatius Donnelly publicerade sin bok Atlantis: The Antediluvian World som historierna satte fart. I boken berättas inte enbart om Atlantis som kontinent, utav även att invånarna på ön skall ha haft övernaturliga egenskaper.
Än idag är det ingen som lyckats bevisa eller motbevisa Atlantis existens på ett trovärdigt sätt.
Redan väldigt tidigt möttes Atlantis-berättelsen med stor kritik och räknas idag till en av världens mest omdiskuterade myter.
Platon berättar i sina dialoger om ett stort och mäktigt örike som borde legat vid Gibraltar sund för ungefär 12000 år sedan. Öriket kallades för Atlantis och från denna ö hade invånarna härskat över stora delar utav Europa och Afrika. Deras strävan efter makt ledde till slut till ett stort krig med athenarna. Det var bara athenarna som vågade gå i krig med Atlantis invånare, alla andra greker hade dragit sig tillbaka på grund utav den stora skräck och fasa som dom kände över Atlantisborna. Athenarna lyckades i alla fall besegra sina fiender och dom berfriade dom atlantiska slavarna.
Senare, för ungefär 9000 år sedan så berättas det om att den mäktige gudfadern Zeus blev så arg att han skakade Atlantis i kraftika jorbävningar och översvämningar drabbade kontinenten hårt. Dessa naturkatastrofer gjorde att alla kriksdugliga athenare föll ner i underjorden medan Atlantis gick under i havet.
Berättelsen som Platon beskriver i sina två dialoger, hävdar han härstammar från en annan statsvetare och författare vid namn Solon (639-559 f.kr.) Solon hade berättat att han rest runt i Egypten och i Sais ska en tempelskrivare ha berättat historien om Atlantis för honom. Vad Egyptierna hade för källor till det hela vet ingen, och deras kultur uppstod inte förens 5000 år efter Atlantis undergång.
Platon planerade att faktiskt skriva en tredje dialog i detta ämne, men den blev aldrig genomförd.
Kanske skrevs aldrig den tredje dialogen för att Platon hela tiden kritiserades och blev utfrågad om sina källor. Man trodde att Platon hade hittat på allt ihop för att kunna framställa den athenska idealstaten för folket.
Under det tredje århundradet före Kristus ägnade sig den grekiske filosofen Krantor kritiskt till Atlantis historia. Han sägs ha rest till Egypten för att leta efter källorna och där funnit en historia om Atlantis på stelar i Sais. Krantor talade alltså om inskriptioner på pelare, medan hela Platons berättelse bygger på textrullar. Detta ledde till heta diskussioner om Atlantis ända fram till 500-talet e.Kr. men därefter ska historierna avfärdats som Platons påfund och historierna glömdes bort.
900 år senare under renässansen så återupptäcktes myten om Atlantis och diskuterades i många skrifter och i lärda kretsar. Även under denna tid fanns det gott om folk som både hävdade att Atlantis hade funnits och att någon sådan kontinent aldrig hade existerat.
Olof Rudbeck (1630-1702) skrev en bok som hette Atland eller Manheim och han menade att Sverige i själva verket var Atlantis. Vid den här tiden hade ännu inte legenden nått ut till folket, utan det var först i slutet utav 1800-talet som Ignatius Donnelly publicerade sin bok Atlantis: The Antediluvian World som historierna satte fart. I boken berättas inte enbart om Atlantis som kontinent, utav även att invånarna på ön skall ha haft övernaturliga egenskaper.
Än idag är det ingen som lyckats bevisa eller motbevisa Atlantis existens på ett trovärdigt sätt.
Bioguld
Trött jag blir när folk säger att man inte kan vara intolerant mot guld! Det kan man visst det, och det har inget med nickel eller annan skit att göra.
Min syster kan bära billiga smycken från H&M, och silver går jättebra. Men guldsmycken -Ajajaj!
Jag fick tipset om www.Bioguld.se Hur bra som helst!
Min syster kan bära billiga smycken från H&M, och silver går jättebra. Men guldsmycken -Ajajaj!
Jag fick tipset om www.Bioguld.se Hur bra som helst!
fredag, oktober 24, 2008
ABBA
ABBA var är och kommer alltid vara bra.
Idag var det ABBA-tema i IDOL.
Det knäppaste var att det var med en kille med lila skjorta där idag. Han har alltid varit dålig, men bara för att han fick sjunga ABBAs bästa låt så blev han bra.
Men bäst är ändå Kevin. Jag måste alltid släppa en liten tår när han ska sjunga.
I morgon fyller jag år. Det är då den 25/10. Ett jävligt bra datum. Bäst är det ändå om det slutar på -87.
Idag var det ABBA-tema i IDOL.
Det knäppaste var att det var med en kille med lila skjorta där idag. Han har alltid varit dålig, men bara för att han fick sjunga ABBAs bästa låt så blev han bra.
Men bäst är ändå Kevin. Jag måste alltid släppa en liten tår när han ska sjunga.
I morgon fyller jag år. Det är då den 25/10. Ett jävligt bra datum. Bäst är det ändå om det slutar på -87.
måndag, oktober 20, 2008
Koka ditt ägg!
Du kan göra på två olika vis. Koka upp äggen med vattnet, eller först bara vatten.
· Lägg äggen i kallt vatten i en kastrull. Vattnet ska precis täcka äggen. Låt koka upp utan lock. Sjud äggen ca 2 min för löskokt ägg,
ca 5 min för mjukkokt och
ca 8 min för hårdkokt ägg.
Spola äggen i kallt vatten någon min innan de serveras så att kokningen avstannar.
· Lägg äggen försiktigt med hjälp av en sked i kokande vatten i en kastrull. Vattnet ska precis täcka äggen.
Sjud äggen ca 3 min för löskokt ägg,
ca 6 min för mjukkokt och
ca 10 min för hårdkokt ägg.
Spola äggen i kallt vatten någon min innan de serveras så att kokningen avstannar.
· Lägg äggen i kallt vatten i en kastrull. Vattnet ska precis täcka äggen. Låt koka upp utan lock. Sjud äggen ca 2 min för löskokt ägg,
ca 5 min för mjukkokt och
ca 8 min för hårdkokt ägg.
Spola äggen i kallt vatten någon min innan de serveras så att kokningen avstannar.
· Lägg äggen försiktigt med hjälp av en sked i kokande vatten i en kastrull. Vattnet ska precis täcka äggen.
Sjud äggen ca 3 min för löskokt ägg,
ca 6 min för mjukkokt och
ca 10 min för hårdkokt ägg.
Spola äggen i kallt vatten någon min innan de serveras så att kokningen avstannar.
måndag, oktober 13, 2008
Afrikansk vildhund, (Lycaon pictus)
I Afrika finns många fina djur. Ett utav dom är den afrikanska vildhunden som i gammal litteratur kallas för hyenhund. Dess latinska namn lycaon pictus betyder "målad varg". Deras päls är vackert mönstrad och ingen vildhund har samma mönster som någon annan. Deras storlek och päls varierar lite beroende på var i Afrika den kommer ifrån.
Den afrikanska vildhunden finns i hela Afrika men är en starkt hotad art. På grund utav människan och olika sjukdomar har arten minskat drastiskt dom senaste 100 åren.
Fram till 1960-talet sköt man alla vildhundar som kom in i dom afrikanska nationalparkerna på grund utav att man ville skydda parkernas antiloper.
Den afrikanska vildhunden är ett mycket socialt djur och om någon individ i flocken dör kan det blir svårt för dom överlevande. En vildhundsflock jagar ofta stora byten, upp till zebrors storlek och detta är svårt att klara av om dom är under 6 individer.
En vildhund kan springa i 65 km/h men deras bytesdjur är snabbare, därför jagar dom ofta i stafett och turas om att spurta ikapp bytet. Dom kör alltså på att trötta ut djuret dom jagar och en jakt kan vara så lång som upp till 5 km.
En stor flock vildhundar måste jaga varje dag och varje individ vill ha minst 4 kg kött om dagen. Dessa djur är även de enda hunddjuren som har en strikt köttdiet.
Varje flock består utav ett alfapar och dess ungar. Det är bara alfaparet som förökar sig och resten utav flocken hjälper till vid uppfödandet utav dessa. Ungarna har dock en stor dödlighet eftersom vildhundarna har svårt att försvara sig mot exempelvis lejon och hyenor och idag räknar man med att det bara finns runt 3000 individer kvar i Afrika.
Den afrikanska vildhunden klassas i IUCN:s (Internationella Naturvårdsunionen) röda lista över hotade djurarter som starkt utrotningshotad. Den är utrotad i Västafrika och kraftigt reducerad i Centralafrika och nordöstra Afrika. Den största populationen finns i Sydafrika och i den södra delen av Östafrika.
Sedan 1992 är den afrikanska vildhunden ett bevarandeprojekt inom EAZA (European Association of Zoos and Aquaria). Idag finns det mer än 200 vildhundar i över 40 europeiska djurparker.
fredag, september 26, 2008
Höstens mode
Vad tror du blir modernt i höst?
Jag gissar på att koftor, kappor, tjocka strumpor, hårspännen, stora pärlor, långa halsdukar, smala vantar och stickade plagg i största allmänhet kommer att ligga högt på folks önskelistor.
Dessutom är stövlar och boots helcoolt.
Inte för att jag äger nåt utav det här, men jag vet vad som är hett!
Jag gissar på att koftor, kappor, tjocka strumpor, hårspännen, stora pärlor, långa halsdukar, smala vantar och stickade plagg i största allmänhet kommer att ligga högt på folks önskelistor.
Dessutom är stövlar och boots helcoolt.
Inte för att jag äger nåt utav det här, men jag vet vad som är hett!
tisdag, september 23, 2008
SPORE (=spor)
Den 4:e september 2008 släpptes datorspelet "SPORE" som Will Wright och Maxis pysslat ihop.
Spelet har redan vunnit många utmärkelser, bland annat en utmärkelse för bästa orginalspel, bästa PC-spel och bästa simulatorspel.
Spelet går ut på att styra evolutionen från mikroorganism till rymdfart och världsherravälde.
Man ska alltså skapa en egen varelse och sen går man igenom olika faser. Man väljer och utvecklar själv sin varelse och allt är upp till en själv. Varje varselse skickas sedan ut till en global databas och kan delas med spelare över hela världen.
Dom 5 faserna är: Cellfasen, varelsefasen, stamfasen, civilisationsfasen och till sist rymdfasen.
Cellfasen
I första fasen startar man med en liten, liten spor. En liten prick med svans som man får sätta mun och ögon på. Du döper varelsen och låter den simma runt i slem. Beroende på vad du ger den för mun så varierar kosten. Du bestämmer själv om den skall vara en köttätare (carnivor), växtätare (herbivor) eller allätare (omnivor).
Du äter det som är mindre än dig själv och passar dig noga för dom större varelserna. Ju mer du äter, dessto större hjärna får du.
Fasen är över relativt snabbt.
Varelsefasen
När cellfasen är avklarad får du möjligheten att gå upp på land, och du ger din varelse ben att gå med. Du äter och utvecklar din hjärna och man väljer fortfarande vad man vill äta. Uppe på land möter man många andra varelser och man bestämmer själv om vill vara snäll, elak eller något där imellan. Du bildar en flock med andra varelser utav din sort och förökar dig.
Stamfasen
Nu har man skaffat sig en ganska hög intelligens och har börjat utveckla en kultur. Istället för att bara styra över ett djur har man nu kontroll över en hel stam. Man letar/jagar mat, och undersöker landskapet runt omkring. Man har ett "hem" där allt utvecklas, en liten eld, en totempåle och andra små hus där man tillverkar verktyg och andra saker.
Civilisationsfasen
Ens tidigare lilla by utvecklas och nu får man bygga en hel stad åt sina varelser. Beroende på hur man valt att ha deras kultur kommer dom nu att bete sig olika. Man har stor kontroll på hur alla byggnader ska se ut och får själv bygga alla hus om man vill. Man har inte längre kontroll över flocken. Dom arbetar bara innanför murarna i staden. Istället får man bl.a. producera båtar, bilar och flygplan.
Rymdfasen
Under sista fasens början bygger man ett rymdskepp. Med detta rymdskepp kan man lämna sin egen planet och fara ut i rymden och besöka andra världar och galaxer. Man kan skapa en galaktisk federation eller interstellära krig.
Beroende på vad man gjort innan så varierar rymdkseppets superförmåga. Om man börjar spelet direkt i rymdfasen så blir man en "vandrare", utan specialförmåga.
Spelet tar aldrig riktigt slut, och jag måste säga att det var liiite irriterande att det inte gick att spara mitt spel efter flera timmars spelande. Allt som jag hade gjort i rymdfasen gick förlorat och sedan den gången har jag inte orkat spelat mer.
Spelet är hyllat från höger och vänster, men jag ser faktiskt inte det där speciella. I början är det gulligt och mysigt och jag tycker det är kul att välja hur varelsen ska se ut. Man blir väldigt motiverad när det går bra och roas av allt som händer. Men när man kommer till civilisationsfasen så börjar jag faktiskt tröttna. Det är så mycket att tänka på. Bara det att man sitter och bygger något och det blir skitsnyggt, och sen när man väl ska spela med bilen eller huset, då spelar det som ingen roll hur fanskapet ser ut, för den är ändå så liten så inget syns. Det är bara en liten prick där borta som åker runt och avfyrar lite raketer och shit. Dessutom är det tråkigt att "förlora" sin varelse. Jag tycker det blir astråkigt när man inte längre får styra sin flock och välja vad dom ska göra. I stamfasen är det så mysigt när dom går runt och äter och gruffar med varandra.
Klart att man kan stanna i den fasen då om allt är så roligt där och inte gå vidare, men det finns som inget att göra där efter ett tag. Så kul är det ju inte att sitta och stirra på dom.
Ja, och sen så var det så att jag hela tiden spelade väldigt snällt och min mätare gick framåt, men helt plötsligt så fick jag inte gå vidare i spelet om jag inte hade ihjäl mina allierade. Det var ju också apdåligt.
Ja, och när jag kom till rymdfasen så hade jag väl kanske spelat rätt länge och sådär, och det kändes mer och mer som att allt bara tog en evighet. Så roligt var det inte att åka in och ut ur planeter med mitt skepp. Som för den delen var jobbig att styra.
Jag ska bara säga en sak till: menyerna var jättedåliga. Och vi ska inte prata om kartan! Man såg inte ens på kartan vilka individer man hade markerat! Man fick ju tuppjuck om någon varelse var hungrig, och så skulle man trycka på honom, men det gick ju inte, för kartan var så dålig!
Spelet har redan vunnit många utmärkelser, bland annat en utmärkelse för bästa orginalspel, bästa PC-spel och bästa simulatorspel.
Spelet går ut på att styra evolutionen från mikroorganism till rymdfart och världsherravälde.
Man ska alltså skapa en egen varelse och sen går man igenom olika faser. Man väljer och utvecklar själv sin varelse och allt är upp till en själv. Varje varselse skickas sedan ut till en global databas och kan delas med spelare över hela världen.
Dom 5 faserna är: Cellfasen, varelsefasen, stamfasen, civilisationsfasen och till sist rymdfasen.
Cellfasen
I första fasen startar man med en liten, liten spor. En liten prick med svans som man får sätta mun och ögon på. Du döper varelsen och låter den simma runt i slem. Beroende på vad du ger den för mun så varierar kosten. Du bestämmer själv om den skall vara en köttätare (carnivor), växtätare (herbivor) eller allätare (omnivor).
Du äter det som är mindre än dig själv och passar dig noga för dom större varelserna. Ju mer du äter, dessto större hjärna får du.
Fasen är över relativt snabbt.
Varelsefasen
När cellfasen är avklarad får du möjligheten att gå upp på land, och du ger din varelse ben att gå med. Du äter och utvecklar din hjärna och man väljer fortfarande vad man vill äta. Uppe på land möter man många andra varelser och man bestämmer själv om vill vara snäll, elak eller något där imellan. Du bildar en flock med andra varelser utav din sort och förökar dig.
Stamfasen
Nu har man skaffat sig en ganska hög intelligens och har börjat utveckla en kultur. Istället för att bara styra över ett djur har man nu kontroll över en hel stam. Man letar/jagar mat, och undersöker landskapet runt omkring. Man har ett "hem" där allt utvecklas, en liten eld, en totempåle och andra små hus där man tillverkar verktyg och andra saker.
Civilisationsfasen
Ens tidigare lilla by utvecklas och nu får man bygga en hel stad åt sina varelser. Beroende på hur man valt att ha deras kultur kommer dom nu att bete sig olika. Man har stor kontroll på hur alla byggnader ska se ut och får själv bygga alla hus om man vill. Man har inte längre kontroll över flocken. Dom arbetar bara innanför murarna i staden. Istället får man bl.a. producera båtar, bilar och flygplan.
Rymdfasen
Under sista fasens början bygger man ett rymdskepp. Med detta rymdskepp kan man lämna sin egen planet och fara ut i rymden och besöka andra världar och galaxer. Man kan skapa en galaktisk federation eller interstellära krig.
Beroende på vad man gjort innan så varierar rymdkseppets superförmåga. Om man börjar spelet direkt i rymdfasen så blir man en "vandrare", utan specialförmåga.
Spelet tar aldrig riktigt slut, och jag måste säga att det var liiite irriterande att det inte gick att spara mitt spel efter flera timmars spelande. Allt som jag hade gjort i rymdfasen gick förlorat och sedan den gången har jag inte orkat spelat mer.
Spelet är hyllat från höger och vänster, men jag ser faktiskt inte det där speciella. I början är det gulligt och mysigt och jag tycker det är kul att välja hur varelsen ska se ut. Man blir väldigt motiverad när det går bra och roas av allt som händer. Men när man kommer till civilisationsfasen så börjar jag faktiskt tröttna. Det är så mycket att tänka på. Bara det att man sitter och bygger något och det blir skitsnyggt, och sen när man väl ska spela med bilen eller huset, då spelar det som ingen roll hur fanskapet ser ut, för den är ändå så liten så inget syns. Det är bara en liten prick där borta som åker runt och avfyrar lite raketer och shit. Dessutom är det tråkigt att "förlora" sin varelse. Jag tycker det blir astråkigt när man inte längre får styra sin flock och välja vad dom ska göra. I stamfasen är det så mysigt när dom går runt och äter och gruffar med varandra.
Klart att man kan stanna i den fasen då om allt är så roligt där och inte gå vidare, men det finns som inget att göra där efter ett tag. Så kul är det ju inte att sitta och stirra på dom.
Ja, och sen så var det så att jag hela tiden spelade väldigt snällt och min mätare gick framåt, men helt plötsligt så fick jag inte gå vidare i spelet om jag inte hade ihjäl mina allierade. Det var ju också apdåligt.
Ja, och när jag kom till rymdfasen så hade jag väl kanske spelat rätt länge och sådär, och det kändes mer och mer som att allt bara tog en evighet. Så roligt var det inte att åka in och ut ur planeter med mitt skepp. Som för den delen var jobbig att styra.
Jag ska bara säga en sak till: menyerna var jättedåliga. Och vi ska inte prata om kartan! Man såg inte ens på kartan vilka individer man hade markerat! Man fick ju tuppjuck om någon varelse var hungrig, och så skulle man trycka på honom, men det gick ju inte, för kartan var så dålig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
