Vad tror du blir modernt i höst?
Jag gissar på att koftor, kappor, tjocka strumpor, hårspännen, stora pärlor, långa halsdukar, smala vantar och stickade plagg i största allmänhet kommer att ligga högt på folks önskelistor.
Dessutom är stövlar och boots helcoolt.
Inte för att jag äger nåt utav det här, men jag vet vad som är hett!
fredag, september 26, 2008
tisdag, september 23, 2008
SPORE (=spor)
Den 4:e september 2008 släpptes datorspelet "SPORE" som Will Wright och Maxis pysslat ihop.
Spelet har redan vunnit många utmärkelser, bland annat en utmärkelse för bästa orginalspel, bästa PC-spel och bästa simulatorspel.
Spelet går ut på att styra evolutionen från mikroorganism till rymdfart och världsherravälde.
Man ska alltså skapa en egen varelse och sen går man igenom olika faser. Man väljer och utvecklar själv sin varelse och allt är upp till en själv. Varje varselse skickas sedan ut till en global databas och kan delas med spelare över hela världen.
Dom 5 faserna är: Cellfasen, varelsefasen, stamfasen, civilisationsfasen och till sist rymdfasen.
Cellfasen
I första fasen startar man med en liten, liten spor. En liten prick med svans som man får sätta mun och ögon på. Du döper varelsen och låter den simma runt i slem. Beroende på vad du ger den för mun så varierar kosten. Du bestämmer själv om den skall vara en köttätare (carnivor), växtätare (herbivor) eller allätare (omnivor).
Du äter det som är mindre än dig själv och passar dig noga för dom större varelserna. Ju mer du äter, dessto större hjärna får du.
Fasen är över relativt snabbt.
Varelsefasen
När cellfasen är avklarad får du möjligheten att gå upp på land, och du ger din varelse ben att gå med. Du äter och utvecklar din hjärna och man väljer fortfarande vad man vill äta. Uppe på land möter man många andra varelser och man bestämmer själv om vill vara snäll, elak eller något där imellan. Du bildar en flock med andra varelser utav din sort och förökar dig.
Stamfasen
Nu har man skaffat sig en ganska hög intelligens och har börjat utveckla en kultur. Istället för att bara styra över ett djur har man nu kontroll över en hel stam. Man letar/jagar mat, och undersöker landskapet runt omkring. Man har ett "hem" där allt utvecklas, en liten eld, en totempåle och andra små hus där man tillverkar verktyg och andra saker.
Civilisationsfasen
Ens tidigare lilla by utvecklas och nu får man bygga en hel stad åt sina varelser. Beroende på hur man valt att ha deras kultur kommer dom nu att bete sig olika. Man har stor kontroll på hur alla byggnader ska se ut och får själv bygga alla hus om man vill. Man har inte längre kontroll över flocken. Dom arbetar bara innanför murarna i staden. Istället får man bl.a. producera båtar, bilar och flygplan.
Rymdfasen
Under sista fasens början bygger man ett rymdskepp. Med detta rymdskepp kan man lämna sin egen planet och fara ut i rymden och besöka andra världar och galaxer. Man kan skapa en galaktisk federation eller interstellära krig.
Beroende på vad man gjort innan så varierar rymdkseppets superförmåga. Om man börjar spelet direkt i rymdfasen så blir man en "vandrare", utan specialförmåga.
Spelet tar aldrig riktigt slut, och jag måste säga att det var liiite irriterande att det inte gick att spara mitt spel efter flera timmars spelande. Allt som jag hade gjort i rymdfasen gick förlorat och sedan den gången har jag inte orkat spelat mer.
Spelet är hyllat från höger och vänster, men jag ser faktiskt inte det där speciella. I början är det gulligt och mysigt och jag tycker det är kul att välja hur varelsen ska se ut. Man blir väldigt motiverad när det går bra och roas av allt som händer. Men när man kommer till civilisationsfasen så börjar jag faktiskt tröttna. Det är så mycket att tänka på. Bara det att man sitter och bygger något och det blir skitsnyggt, och sen när man väl ska spela med bilen eller huset, då spelar det som ingen roll hur fanskapet ser ut, för den är ändå så liten så inget syns. Det är bara en liten prick där borta som åker runt och avfyrar lite raketer och shit. Dessutom är det tråkigt att "förlora" sin varelse. Jag tycker det blir astråkigt när man inte längre får styra sin flock och välja vad dom ska göra. I stamfasen är det så mysigt när dom går runt och äter och gruffar med varandra.
Klart att man kan stanna i den fasen då om allt är så roligt där och inte gå vidare, men det finns som inget att göra där efter ett tag. Så kul är det ju inte att sitta och stirra på dom.
Ja, och sen så var det så att jag hela tiden spelade väldigt snällt och min mätare gick framåt, men helt plötsligt så fick jag inte gå vidare i spelet om jag inte hade ihjäl mina allierade. Det var ju också apdåligt.
Ja, och när jag kom till rymdfasen så hade jag väl kanske spelat rätt länge och sådär, och det kändes mer och mer som att allt bara tog en evighet. Så roligt var det inte att åka in och ut ur planeter med mitt skepp. Som för den delen var jobbig att styra.
Jag ska bara säga en sak till: menyerna var jättedåliga. Och vi ska inte prata om kartan! Man såg inte ens på kartan vilka individer man hade markerat! Man fick ju tuppjuck om någon varelse var hungrig, och så skulle man trycka på honom, men det gick ju inte, för kartan var så dålig!
Spelet har redan vunnit många utmärkelser, bland annat en utmärkelse för bästa orginalspel, bästa PC-spel och bästa simulatorspel.
Spelet går ut på att styra evolutionen från mikroorganism till rymdfart och världsherravälde.
Man ska alltså skapa en egen varelse och sen går man igenom olika faser. Man väljer och utvecklar själv sin varelse och allt är upp till en själv. Varje varselse skickas sedan ut till en global databas och kan delas med spelare över hela världen.
Dom 5 faserna är: Cellfasen, varelsefasen, stamfasen, civilisationsfasen och till sist rymdfasen.
Cellfasen
I första fasen startar man med en liten, liten spor. En liten prick med svans som man får sätta mun och ögon på. Du döper varelsen och låter den simma runt i slem. Beroende på vad du ger den för mun så varierar kosten. Du bestämmer själv om den skall vara en köttätare (carnivor), växtätare (herbivor) eller allätare (omnivor).
Du äter det som är mindre än dig själv och passar dig noga för dom större varelserna. Ju mer du äter, dessto större hjärna får du.
Fasen är över relativt snabbt.
Varelsefasen
När cellfasen är avklarad får du möjligheten att gå upp på land, och du ger din varelse ben att gå med. Du äter och utvecklar din hjärna och man väljer fortfarande vad man vill äta. Uppe på land möter man många andra varelser och man bestämmer själv om vill vara snäll, elak eller något där imellan. Du bildar en flock med andra varelser utav din sort och förökar dig.
Stamfasen
Nu har man skaffat sig en ganska hög intelligens och har börjat utveckla en kultur. Istället för att bara styra över ett djur har man nu kontroll över en hel stam. Man letar/jagar mat, och undersöker landskapet runt omkring. Man har ett "hem" där allt utvecklas, en liten eld, en totempåle och andra små hus där man tillverkar verktyg och andra saker.
Civilisationsfasen
Ens tidigare lilla by utvecklas och nu får man bygga en hel stad åt sina varelser. Beroende på hur man valt att ha deras kultur kommer dom nu att bete sig olika. Man har stor kontroll på hur alla byggnader ska se ut och får själv bygga alla hus om man vill. Man har inte längre kontroll över flocken. Dom arbetar bara innanför murarna i staden. Istället får man bl.a. producera båtar, bilar och flygplan.
Rymdfasen
Under sista fasens början bygger man ett rymdskepp. Med detta rymdskepp kan man lämna sin egen planet och fara ut i rymden och besöka andra världar och galaxer. Man kan skapa en galaktisk federation eller interstellära krig.
Beroende på vad man gjort innan så varierar rymdkseppets superförmåga. Om man börjar spelet direkt i rymdfasen så blir man en "vandrare", utan specialförmåga.
Spelet tar aldrig riktigt slut, och jag måste säga att det var liiite irriterande att det inte gick att spara mitt spel efter flera timmars spelande. Allt som jag hade gjort i rymdfasen gick förlorat och sedan den gången har jag inte orkat spelat mer.
Spelet är hyllat från höger och vänster, men jag ser faktiskt inte det där speciella. I början är det gulligt och mysigt och jag tycker det är kul att välja hur varelsen ska se ut. Man blir väldigt motiverad när det går bra och roas av allt som händer. Men när man kommer till civilisationsfasen så börjar jag faktiskt tröttna. Det är så mycket att tänka på. Bara det att man sitter och bygger något och det blir skitsnyggt, och sen när man väl ska spela med bilen eller huset, då spelar det som ingen roll hur fanskapet ser ut, för den är ändå så liten så inget syns. Det är bara en liten prick där borta som åker runt och avfyrar lite raketer och shit. Dessutom är det tråkigt att "förlora" sin varelse. Jag tycker det blir astråkigt när man inte längre får styra sin flock och välja vad dom ska göra. I stamfasen är det så mysigt när dom går runt och äter och gruffar med varandra.
Klart att man kan stanna i den fasen då om allt är så roligt där och inte gå vidare, men det finns som inget att göra där efter ett tag. Så kul är det ju inte att sitta och stirra på dom.
Ja, och sen så var det så att jag hela tiden spelade väldigt snällt och min mätare gick framåt, men helt plötsligt så fick jag inte gå vidare i spelet om jag inte hade ihjäl mina allierade. Det var ju också apdåligt.
Ja, och när jag kom till rymdfasen så hade jag väl kanske spelat rätt länge och sådär, och det kändes mer och mer som att allt bara tog en evighet. Så roligt var det inte att åka in och ut ur planeter med mitt skepp. Som för den delen var jobbig att styra.
Jag ska bara säga en sak till: menyerna var jättedåliga. Och vi ska inte prata om kartan! Man såg inte ens på kartan vilka individer man hade markerat! Man fick ju tuppjuck om någon varelse var hungrig, och så skulle man trycka på honom, men det gick ju inte, för kartan var så dålig!
söndag, september 21, 2008
Trött som kött
Det är lite knäppt det där. Ibland är man så trött, men om någon försöker väcka mig, då tycker jag att jag ger den människan lite respons. Jag kanske ler och fnittrar lite när hunden hoppar upp i sängen, när någon rycker bort kudden för mig, eller när man får pussar över hela halsen. Eller om jag blir kliad på ryggen så säger jag iaf att det är skönt.
Sen finns det ju dom som inte rör en min. Som nästan bara ser sura ut, och man försöker få dom att dra på munnen, men det händer inget. Då är det ju inte så konstigt att man ger upp, va! Ska man fortsätta var mysig mot någon som ser ut som ett åskmoln. Nähe du!
Hällre vill jag ha ett flin, ett ärligt svar eller hemskt gärna en inbjudan under täcket.
Halv tolv är klockan, får man gå och ta sig en macka eller?
Sen finns det ju dom som inte rör en min. Som nästan bara ser sura ut, och man försöker få dom att dra på munnen, men det händer inget. Då är det ju inte så konstigt att man ger upp, va! Ska man fortsätta var mysig mot någon som ser ut som ett åskmoln. Nähe du!
Hällre vill jag ha ett flin, ett ärligt svar eller hemskt gärna en inbjudan under täcket.
Halv tolv är klockan, får man gå och ta sig en macka eller?
fredag, september 19, 2008
Svarta änkan (Latrodectus mactans)
En utav världens giftigaste spindlar heter Svarta änkan.
Spindelns bett är giftigt, men vanligtvis är inte giftet dödligt för en frisk människa.
Namnet har den fått för att den är liten och svart, men också dels för att honan biter ihjäl hanen efter parningen.
Svarta änkan bygger nät och äter alla mindre insekter som kommer i dess väg.
Änkespindlarna förekommer i nästan hela världen, och nu har den även tagit sig in i Sverige. Den kommer med laster och bilar från andra länder och vårat klimat är perfekt för spindeln.
Svarta änkan gillar dunkla, varmare utrymmen där den i lugn och ro kan spinna sitt kraftiga och klibbiga nät. I Sverige hittas den ofta i garage eller på utedass.
Spindelns bett är giftigt, men vanligtvis är inte giftet dödligt för en frisk människa.
Namnet har den fått för att den är liten och svart, men också dels för att honan biter ihjäl hanen efter parningen.
Svarta änkan bygger nät och äter alla mindre insekter som kommer i dess väg.
Änkespindlarna förekommer i nästan hela världen, och nu har den även tagit sig in i Sverige. Den kommer med laster och bilar från andra länder och vårat klimat är perfekt för spindeln.
Svarta änkan gillar dunkla, varmare utrymmen där den i lugn och ro kan spinna sitt kraftiga och klibbiga nät. I Sverige hittas den ofta i garage eller på utedass.
onsdag, september 17, 2008
I'm with cupid
Jag fick en mugg för några år sedan utav min syster. Det är en väldigt fin mugg med Simpsons på.
I alla fall, jag dricker just nu en "Varma koppen". Just den här smakar kyckling. Det finns ju dom som avgudar Varma koppen men så är inte fallet hos mig. Dessutom är jag rädd för allt som heter konserveringsmedel och E220. Det är dåliga grejer, och så klart helt uppenbart att Varma koppen innehåller nåt sånt där skit.
Det smakar inte ens gott. Kanske lite godare än vad te gör, men det bästa är ju att man blir varm.
Sen så kom jag på att jag ska fråga min älskling en sak också. Jag låg nämligen och funderade lite när jag vaknade i morse.
Jag kan säga att jag hade tårar (inte tårta som mina fingrar ville skriva) i hela ansiktet.
Jag hade drömt att det kommit en stor sjöorm hit och militären var ute och åkte med sina båtar. Jag letade efter T och sprang runt som en dåre, och alla militärer siktade på mig för jag såg så misstänkt ut. Men till slut hittade jag T. Han hade tagit på sig sina militärkläder och skulle precis anmäla sig. Jag bara skrek, för jag ville ju inte att han skulle dö.
Det hela kan ha haft något med att jag, precis innan jag gick och lade mig igårkväll läste en text om en sjöorm som Jan-Ove Sundberg hade skrivit inne på GUST-hemsidan.
I alla fall, jag dricker just nu en "Varma koppen". Just den här smakar kyckling. Det finns ju dom som avgudar Varma koppen men så är inte fallet hos mig. Dessutom är jag rädd för allt som heter konserveringsmedel och E220. Det är dåliga grejer, och så klart helt uppenbart att Varma koppen innehåller nåt sånt där skit.
Det smakar inte ens gott. Kanske lite godare än vad te gör, men det bästa är ju att man blir varm.
Sen så kom jag på att jag ska fråga min älskling en sak också. Jag låg nämligen och funderade lite när jag vaknade i morse.
Jag kan säga att jag hade tårar (inte tårta som mina fingrar ville skriva) i hela ansiktet.
Jag hade drömt att det kommit en stor sjöorm hit och militären var ute och åkte med sina båtar. Jag letade efter T och sprang runt som en dåre, och alla militärer siktade på mig för jag såg så misstänkt ut. Men till slut hittade jag T. Han hade tagit på sig sina militärkläder och skulle precis anmäla sig. Jag bara skrek, för jag ville ju inte att han skulle dö.
Det hela kan ha haft något med att jag, precis innan jag gick och lade mig igårkväll läste en text om en sjöorm som Jan-Ove Sundberg hade skrivit inne på GUST-hemsidan.
fredag, september 12, 2008
Trafik-Trolle
När jag växte upp, alltså under 90-talet så gav Barnens trafikklubb ut fyra band med Trolles trafikklubb.
Det fanns ett rött, ett gult, ett grönt och ett blått band. Dom två första banden passar lite bättre till dom mindre barnen. Själv hade jag det gula och det blåa. Det blåa tyckte jag bäst om, för plasten runt det bandet var genomskinligt.
Trolles trafikklubb drivs såklart utav Trolle själv, men även hans fyra syskon medverkar (Kolle, Molle, Jolle och Rolle). Alla troll-rösterna och instrumenten spelas utav Michael B Tretow. Med på banden är även hans egna barn; Rasmus och Sofia.
I Trolles trafikklubb pratas det ju så klart väldigt mycket om trafik, men även en del andra saker diskuteras.
Mycket sång och musik finns med och allt sägs med mycket stor humor.
Ibland blir det lite tramsigt, men det mesta är väldigt roligt.
Materialet i dom här banden är än idag väldigt populärt, och under 2005 gavs allt ut igen. Den här gången på två skivor som heter "Stopp" och "Härgårman".
Det fanns ett rött, ett gult, ett grönt och ett blått band. Dom två första banden passar lite bättre till dom mindre barnen. Själv hade jag det gula och det blåa. Det blåa tyckte jag bäst om, för plasten runt det bandet var genomskinligt.
Trolles trafikklubb drivs såklart utav Trolle själv, men även hans fyra syskon medverkar (Kolle, Molle, Jolle och Rolle). Alla troll-rösterna och instrumenten spelas utav Michael B Tretow. Med på banden är även hans egna barn; Rasmus och Sofia.
I Trolles trafikklubb pratas det ju så klart väldigt mycket om trafik, men även en del andra saker diskuteras.
Mycket sång och musik finns med och allt sägs med mycket stor humor.
Ibland blir det lite tramsigt, men det mesta är väldigt roligt.
Materialet i dom här banden är än idag väldigt populärt, och under 2005 gavs allt ut igen. Den här gången på två skivor som heter "Stopp" och "Härgårman".
torsdag, september 11, 2008
Knarksvamp!
I Sverige växer det en svamp som heter Toppslätskivling (Psilocybe semilanceata). Det är en narkotikaklassad svamp.
Om du går ut på gräsmattan och stoppar en utav dessa små svampar i munnen bryter du mot lagen.
Svampen kan vara mycket starkare än LSD och går att äta lite hur som helst. Man kan bland annat koka te på den, eller lägga den på mackan. Efter ett tiotal får man mycket starka hallucinationer. Men svampen kan vara förädisk, vissa är starkare än andra.
Mycket bra, men kanske lite sämre trots allt.
Benhinneinflammation
"Om man har överbelastat underbenets muskler genom att till exempel springa eller gå mer än vanligt, kan benhinnorna där musklerna fäster bli inflammerade och göra ont."
Om man är som mig, och inte rör på sig i onödan, kan vad som helst utlösa en otrolig smärta i smalbenen.
I förrigår var jag ute och gick snabbt i regnet runt hela Gärdet i Stockholm. Jag gick från Gustav Adolfs-parken till Äventyrsparken som ligger nedanför Kaknästornet.
Det blåste, det var kallt och det regnade och klockan tickade. Jag nästan småsprang fram med barnvagnen och kunde inte gena genom Gärdet, för det var för tungt med vagnen som bara slirade fram i träningsspåren.
Just då när jag utövar denna hysteriska promena känns det rätt så bra, jag nästan flyger fram och det gör inte ont någonstans.
Men igår när jag vaknade.. Aj, aj, aj!
Det gör så ont!
I smalbenet sitter vårat skenben, längst med detta skenben sitter en lång muskel som heter Tribialis. Det är den här muskeln som man i vissa fall vill slita bort från sina ben, för att slippa denna smärta!
Tribialis har ingen uppgift att driva oss framåt men hjälper till att lyfta våran fot uppåt. När den lyfter foten uppåt så drar muskeln ihop sig och går eller springer man för hårt på sina hälar slås foten ner väldigt hårt, vilket får muskeln att stäckas ut överraskande snabbt. En reflex i muskeln svarar med en kraftig muskelkontraktion. Det är den här snabba kontraktionen som leder till ömhet i musklerna och möjligen även till skador i muskler, senor eller vävnad.
Fotvalvets utformning kan spela roll, så det kan underlätta om man har ett par bra skor, och att man inte överanstränger sig. Speciellt inte på hårda underlag, som t.ex. asfalt.
Besvären går för det mesta över av sig självt efter några dagar, men om dom inte gör det kan man söka hjälp hos en läkare.
"Man bör vila från den aktivitet som har utlöst besvären till dess att man inte längre har ont."
Stackars klena lilla jag, jag kan inte ens gå utan att få ont någonstans.
Smärtan känns så knäpp också, nästan som träningsvärk, men ändå inte. Jag härdar ut.
Om man är som mig, och inte rör på sig i onödan, kan vad som helst utlösa en otrolig smärta i smalbenen.
I förrigår var jag ute och gick snabbt i regnet runt hela Gärdet i Stockholm. Jag gick från Gustav Adolfs-parken till Äventyrsparken som ligger nedanför Kaknästornet.
Det blåste, det var kallt och det regnade och klockan tickade. Jag nästan småsprang fram med barnvagnen och kunde inte gena genom Gärdet, för det var för tungt med vagnen som bara slirade fram i träningsspåren.
Just då när jag utövar denna hysteriska promena känns det rätt så bra, jag nästan flyger fram och det gör inte ont någonstans.
Men igår när jag vaknade.. Aj, aj, aj!
Det gör så ont!
I smalbenet sitter vårat skenben, längst med detta skenben sitter en lång muskel som heter Tribialis. Det är den här muskeln som man i vissa fall vill slita bort från sina ben, för att slippa denna smärta!
Tribialis har ingen uppgift att driva oss framåt men hjälper till att lyfta våran fot uppåt. När den lyfter foten uppåt så drar muskeln ihop sig och går eller springer man för hårt på sina hälar slås foten ner väldigt hårt, vilket får muskeln att stäckas ut överraskande snabbt. En reflex i muskeln svarar med en kraftig muskelkontraktion. Det är den här snabba kontraktionen som leder till ömhet i musklerna och möjligen även till skador i muskler, senor eller vävnad.
Fotvalvets utformning kan spela roll, så det kan underlätta om man har ett par bra skor, och att man inte överanstränger sig. Speciellt inte på hårda underlag, som t.ex. asfalt.
Besvären går för det mesta över av sig självt efter några dagar, men om dom inte gör det kan man söka hjälp hos en läkare.
"Man bör vila från den aktivitet som har utlöst besvären till dess att man inte längre har ont."
Stackars klena lilla jag, jag kan inte ens gå utan att få ont någonstans.
Smärtan känns så knäpp också, nästan som träningsvärk, men ändå inte. Jag härdar ut.
tisdag, september 09, 2008
Äpplen
Jag tycker inte om frukt. Jag har aldrig tyck om det. Men om man nu ska äta någon frukt så får det bli antingen Kiwi (den gröna) eller äpplen (också dom gröna). Röda och mjöliga äpplen kan jag nästan inte svälja. Skal går inte hem, varken på kiwi eller äpplen. Nä, fy!
måndag, september 08, 2008
Choklad
Jag tycker om allt godis. Men speciellt choklad.
Som liten åt jag allt som var sött, men nu måste jag begränsa mig lite.
Jag vet att chokladdrycker i stort sett bara inehåller socker, men ibland måste man ju offra sig och göra sina fettreserver lite större. Eller så får jag ställa mig på träningscykeln och göra av med lite energi.
I alla fall; Oboy är dödligt gott. Och nu har jag hittat en ny chokladdryck som heter Daim Cocoa, jättegott. Det är ett bra pulver faktiskt, man kan till och med blanda det med vatten, hur det smakar vet jag inte. Men tillsammans med Arlas röda mjölk är den skitgod.
Kanske beror det på mjölken, jag vet inte. Men det är äckligt med drickpulver med massa socker i. Det är väldigt äckligt när man känner som små sockerbitarna. I Dumle-drycker känner man inga sockerkorn, tummen upp för det. Sen tycker ju inte jag om Dumle-godisar så den här lär ju mest smaka choklad, lite tråkigt om det är dumle-smaken man är ute efter!
Jag citerar en bloggare(, som jag inte kommer ihåg namnet på nu)
"Så, gå ut och köp detta nu och stöd Fazer.Köper du de billigare produkterna är du antingen white trash eller kommunist. "
fredag, september 05, 2008
Hasse Andersson - Änglahund
Det var sent en kväll vi hade spelat på en marknad
Trött o frusen stod jag kvar bakom scenen en stund
När jag hörde någon mumla nåt om saknad, där i
gräset satt en man och en liten hund
Trött o frusen stod jag kvar bakom scenen en stund
När jag hörde någon mumla nåt om saknad, där i
gräset satt en man och en liten hund
Hej du speleman kan du svara på min fråga
Den e ärlig o jag menar varje ord
När vår herre släcker livets låga
och de e dags att lämna denna jord
Får man ta hunden med sej in i himlen
Han är snäll och han har vart en riktig vän
Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
Jag svarar lite enkelt som man gör
Du din hund kommer säkert till himlen
när den dör
Någon ropade det är dags att åka hem
När jag satt mig i bilen tänkte jag
på frågan igen
Hej du speleman kan du svara på min fråga
Den e ärlig o jag menar varje ord
När vår herre släcker livets låga
och de e dags att lämna denna jord
Får man ta hunden med sej in i himlen
Han är snäll och han har vart en riktig vän
Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
Hej du speleman kan du svara på min fråga
Den e ärlig o jag menar varje ord
När vår herre släcker livets låga
och de e dags att lämna denna jord
Får man ta hunden med sej in i himlen
Han är snäll och han har vart en riktig vän
Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
För honom var frågan så viktig
att han får säkert ett ärligt svar
men vem kan du svara riktigt
att hundar får nog på jorden stanna kvar
Hej du speleman kan du svara på min fråga
Den e ärlig o jag menar varje ord
När vår herre släcker livets låga
och de e dags att lämna denna jord
Får man ta hunden med sej in i himlen
Han är snäll och han har vart en riktig vän
Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
Får man ta hunden med sej in i himlen
Han är snäll och han har vart en riktig vän
Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
torsdag, september 04, 2008
Vargen, Canis lupus
I Svergie delar människan sina skogar med ett djur som är väldigt hatat, men samtidigt otroligt älskat.
Förr delade vi våra jaktmarker med vargen, kanske accepterade vi den och visade den respekt. Vargen är en smart varelse och troligen så var den en stor förebild när det gällde jakt. Men under åren som gick blev vargen istället en stark rival som vi utrotade. Vi såg den som något farligt, något som åt upp våra barn i mörkret och tog våra bytesdjur.
Redan under 1200-talet fanns det bestämmelser i Svergie som innebar att bönderna var tvugna att ha olika hjälpmedel för att lättare kunna fånga in vargar. Alla bönder och torpare var tvingade till att delta i "vargskall". Vilket innebar att man drog ut och jagade varg, och ofta kunde dom vara flera tusen man ute i skogarna för att jaga. Den som inte var med på detta fick böta.
1647 infördes skottpengar på varg men trots det så fanns det mycket varg kvar under 1700-talet.
1789 fick alla bönder lagstadgad jakttid och därmed rätt att jaga älg, hjort, vildsvin och rådjur på sina egna marker, då minskade vargens viktigaste bytesdjur stort. På 1840-talet fanns rådjuret till exempel till slut bara kvar på några enstaka gods i Skåne, och älgen hade blivit en stor sällsynthet i hela landet.
Alltsom viltet försvann fick vargen det mycket svårare och började intressera sig ännu mer utav tamboskapen än tidigare. Många människor drabbades hårt och 1821 härjade även den berömda Grysingevargen.
Denna varg var född i fångenskap och släptes sedan ut i vuxen ålder. Han kunde varken jaga eller ansluta sig till någon vargflock och började attackera barn. Nio barn fick sätta livet till och människans beslutsamhet att döda vargen ökade kraftigt.
1827-1839 fälldes 6 790 vargar i Sverige, varav 271 bara i Stockholms län. Samtidigt som så många vargar dödades, minskade även deras jaktområden på grund utav att människan skövlade bort skog och började odla på ännu större marker än tidigare.
Vargen ansågs under 1970-talet vara helt utrotad, men 1977 dök den upp igen efter att ha blivit fredad 1966. Först sågs den i Norrbotten och sedan i Värmland.
1983 föddes en vargkull i Värmland som nu anses vara grunden till våran svenska vargstam. Men genom DNA-analyser har man kunnat konstatera att dessa vargar härstamamde från Finland och Ryssland, och alltså inte är släkt med vargarna som levde här förr i tiden. Inte är det heller sant att våran vargstam uppkommit genom att man släppt ut djurparksvargar. Det är helt och hållet en myt, vilken man kunnat konstatera med hjälp av DNA-prover.
Sedan 70-talet har vargen börjat återhämta sig. Bäst verkar den trivas i Mellansverige. Under vintern 2007 uppskattades den skandinaviska vargstammen till ca 180 individer, och det är mer än vad det funnits här på över 100 år.
Forskare världen över uppskattar världs-vargstammen till över 250 000 individer, så det känns ju rätt så fjuttigt att bara kunna bidra med 180 vargar till den stammen.
Vargen är, näst efter människan, det rovdjur i världen som har störst utbredningsområde.
Vargen är så klart farlig, den är ju ett rovdjur. Men hur farlig är den egentligen för oss?
Efter all jakt som vi utsatt den för har den blivit väldigt skygg och undviker oss så mycket den bara kan.
Redan 500 år f.Kr kunde folk läsa om lömska och sluga vargar i Aisophos fabler. Enligt skrifter från den katolska kyrkan på 1200-talet var vargen ett djävulens redskap, satt på jorden som Guds straff för människans synder. I gamla strafflagar betraktas ibland vargen som en förbrytare likvärdig med en mördare, och skulle straffas.
Förr trodde man, att så fort man tog vargens namn i mun så skulle den komma. Ordet "varg" betyder "våldsverkare". Det var från början ett så kallat "noa-namn" för ulven, som var djurets namn på fornnordiska. Så från att ha hetat ulv gick den till varg, men efter ett tag kunde man inte säga det heller och började kalla den för olika smeknamn, som "gråben".
Vargskräcken ökade ytterligare under den katolska Inkvisitionens tid, då man menade att ensamma vargar var människor som förvandlats till varulvar.
Under 1500-talet ansågs över 30 000 människor i Europa vara "varulvar" och de brändes på bål eller flåddes levande.
Den stora frågan är väl ändå: hur mycket farligare än allt annat är vargen?
Många människor dör eller skadas utav getingstick, galna älgar och hundar varje år. Men hur många får ens möjligheten att se en varg?
Rådjur orsakar i medeltal två trafikolyckor om dagen, bara i Sörmland. Älgolyckor orsakar ungefär 10 människors död varje år i Sverige, och runt 500 skadade.
Det är helt enkelt betydligt farligare att åka ut till skogen i sin bil, än alla farorna i skogen sammanlagt.
"I Sovjetunionen anses vargar under världskrigsåren 1941-45 ha dödat minst 12 personer (med reservation för opålitlig sovjetisk statistik). Noteras kan att under samma tid, i samma land, dödades minst 22 miljoner människor av andra människor!"
I svenska kyrkböcker från tidigt 1700-tal kan man hitta uppgifter om att människor "tagits av varg". Tillförlitligheten till de uppgifterna kan diskuteras. I en del kyrkböcker bokförs också människor som "tagna av troll". Detta var dessutom tider då ovälkomna barn kunde sättas ut i skogen just för att dö.
Själv är jag inte alls rädd för varg, eller räv. Däremot är jag livrädd för björn.
Utseende
Alla hundar i världen härstammar från vargen och räknas som samma art.
Vissa hundraser, t.ex. Gröndlandshund olika huskies och vissa blandraser mellan schäfer och grönlandshund kan ha stora likheter med vargen. Vargen är mycket skygg och många rubriker i media där det rapporterats om varg är i själva verket bara lösspringade hundar.
Vargar får inte hållas i fångenskap, eftersom att dom till sättet är väldigt olika våra hundraser. I Sverige får man inte heller hålla varghybrider.
Vargen har en del drag som de lätt känns igen på. I relation till kroppsstorleken har dom ett väldigt stort huvud och grov hals. Deras kropp är mer strömlinjeformad än det flesta hundars och deras rygglinje är rak, liksom svansen som också är rak och hängande. Den har en mycket karaktäristisk gång, den nästan svävar fram över marken när den rör sig snabbt.
Grundfärgen hos de Skandinaviska och Euroasiatiska vargarna är grå, med grå/svarta och bruna skiftningar i sommarpälsen som är mycket tunnare än deras tjocka vinterpäls. Vinterpälsen är också mycket gråare till färgen.
Deras haka och strupe är nästan alltid vita och de är rödbruna bakom öronen.
Tassarna, speciellt deras framtassar, är mycket stora. Ett spår efter en vuxen vargs framtass kan vara upp till 11 cm långt. Vissa mycket storvuxna hundraser kan ha lika stora tassar. Men då ser ofta själva spårlöpan annorlunda ut. Hundar rör sig "vimsigare", medan vargars spårlöpor oftast ser rakare och "mer målmedvetna "ut.
Tänderna är stora och grova och väl anpassade till att gripa, slita och krossa. Käkarna är mycket starka.
Mankhöjden hos våra vargar ligger på ungefär 90 cm och dom håller en vikt någonstanns mellan 40-55 kg. Hannarna är, precis som hos hundar, något större än honorna.
En varg kan röra sig flera mil om dagen, ibland upp mot 20mil/dygn. Mest aktiva är dom under vinterhalvåret. Då rör dom på sig även under dagarna. Under sommarhalvåret ligger dom mest och slöar under dygnets varma timmar.
Vargflocken
Vargen är ett mycket socialt däggdjur och vill leva i en flock.
Flocken består utav en vargfamilj som styrs utav föräldraparet, dessa kallas för alfa-paret. De resterande vargarna är oftast deras valpar från föregåeende år. När dessa blir könsmogna, så brukar de lämna flocken. Detta sker oftast vid två års ålder. Men så länge som de lever i flocken hjälper dom alfa-paret med jakt och uppfostran utav de nya valparna.
Varje vargfamilj har ett eget revir som försvaras aktivt mot alla inkräktare. Även våra hundar räknas som inkräktare och många gånger dör både vargar och hundar som stöter på revirets försvarare.
Revirets storlek brukar hålla sig på runt 1000 kvadratkilometer, men allt hänger på hur många individer som lever i flocken och hur god bytestillgången är.
Ingen rast, ingen ro! Vargen går inte i ide, utan är aktiv hela året, men det är bara föräldraparet i flocken som markerar in reviret.
Vargen är mycket smart. Jag såg en gång ett program om vargen där en hela flocken skulle ut och jaga. Vargarna hittade en flock hjortar och lade sig i bakhåll. Alfahonan låg och tittade på hjortflocken i flera timmar innan jakten började. Helt plötsligt for alla vargarna iväg och började jaga en till synes helt frisk hjort. Forskarna fattade inte varför dom hade valt ut just det djuret, så dom spelade filmen väldigt långsamt och då såg dom att just den hjorten hade ett litet fel på ena bakbenet som gjorde att den inte kunde springa lika snabbt som dom andra djuren. Hur kunde varghonan se detta?
Läten
Vargen låter faktiskt inte så mycket. Våra hundar låter mycket mer, detta är något vi velat avla fram vid vakt och jakt. Våra hundar skäller väldigt, kanske beror det på att vi själva pratar så mycket. Ibland verkar det nästan som att hunden bara vill vara med i vårat språk.
Vargen kan så klart både skälla, pipa och morra, men det vi kan höra mest är deras ylanden.
Att vargen skulle finna det extra tillfredställande att yla till fullmånen är bara en myt. Denna myt har troligen fötts för att ljud hörs mycket bättre under molnfria nätter och att människan trivs bäst om månen lyser klart, och därför konfronterats med vargens ylanden oftare då månen varit full.
En vargs ylande kan höras över en mil genom skog och mark och vargens ylande fyller många funktioner i flocken. Ylandet är något socialt som för flocken närmare varandra, samtidigt som deras sång håller andra vargar borta från deras område.
Om en utav vargarna i föräldraparet dör på en plats, så är det inte helt ovanligt att den kvarvarande i paret går dit och ylar. Och i mänskliga öron låter det ylandet mycket sorgset.
Däremot låter ylandet innan en jakt mycket mer uppeggat.
Förökning
Vargen blir könsmogen vid två års ålder. Vargar som lever i fångenskap kan bli upp mot 16 år, men i det vilda blir dom inte mycket äldre än 10 år.
I vargflocken är det bara alfa-paret som får ungar. Tiken är dräktig i 63 dygn, precis som hunden.
Valparna föds i maj-juni i en lya som ligger skyddat, och det ska helst ligga vatten i närheten. Valparna är oftast inte fler en sex stycken i en kull. Varje valp väger runt 400 gram och alla vargarna i flocken hjälper till att skydda dem.
Föda
Den skandinaviska vargen äter mest älg, rådjur och ren. Men allt annat går så klart också i, som hare, grävlingar, sorkar etc.
En varg kan, när tillfälle ges äta väldigt stora mängder mat och det snabbt! Upp mot 9 kilo kött om dagen är inga problem.
Vissa vargar som kommit på att får och andra tamdjur är väldigt lätta bytesdjur betraktas som problemvargar och får efter upprepad förödelse jagas.
Förr delade vi våra jaktmarker med vargen, kanske accepterade vi den och visade den respekt. Vargen är en smart varelse och troligen så var den en stor förebild när det gällde jakt. Men under åren som gick blev vargen istället en stark rival som vi utrotade. Vi såg den som något farligt, något som åt upp våra barn i mörkret och tog våra bytesdjur.
Redan under 1200-talet fanns det bestämmelser i Svergie som innebar att bönderna var tvugna att ha olika hjälpmedel för att lättare kunna fånga in vargar. Alla bönder och torpare var tvingade till att delta i "vargskall". Vilket innebar att man drog ut och jagade varg, och ofta kunde dom vara flera tusen man ute i skogarna för att jaga. Den som inte var med på detta fick böta.
1647 infördes skottpengar på varg men trots det så fanns det mycket varg kvar under 1700-talet.
1789 fick alla bönder lagstadgad jakttid och därmed rätt att jaga älg, hjort, vildsvin och rådjur på sina egna marker, då minskade vargens viktigaste bytesdjur stort. På 1840-talet fanns rådjuret till exempel till slut bara kvar på några enstaka gods i Skåne, och älgen hade blivit en stor sällsynthet i hela landet.
Alltsom viltet försvann fick vargen det mycket svårare och började intressera sig ännu mer utav tamboskapen än tidigare. Många människor drabbades hårt och 1821 härjade även den berömda Grysingevargen.
Denna varg var född i fångenskap och släptes sedan ut i vuxen ålder. Han kunde varken jaga eller ansluta sig till någon vargflock och började attackera barn. Nio barn fick sätta livet till och människans beslutsamhet att döda vargen ökade kraftigt.
1827-1839 fälldes 6 790 vargar i Sverige, varav 271 bara i Stockholms län. Samtidigt som så många vargar dödades, minskade även deras jaktområden på grund utav att människan skövlade bort skog och började odla på ännu större marker än tidigare.
Vargen ansågs under 1970-talet vara helt utrotad, men 1977 dök den upp igen efter att ha blivit fredad 1966. Först sågs den i Norrbotten och sedan i Värmland.1983 föddes en vargkull i Värmland som nu anses vara grunden till våran svenska vargstam. Men genom DNA-analyser har man kunnat konstatera att dessa vargar härstamamde från Finland och Ryssland, och alltså inte är släkt med vargarna som levde här förr i tiden. Inte är det heller sant att våran vargstam uppkommit genom att man släppt ut djurparksvargar. Det är helt och hållet en myt, vilken man kunnat konstatera med hjälp av DNA-prover.
Sedan 70-talet har vargen börjat återhämta sig. Bäst verkar den trivas i Mellansverige. Under vintern 2007 uppskattades den skandinaviska vargstammen till ca 180 individer, och det är mer än vad det funnits här på över 100 år.
Forskare världen över uppskattar världs-vargstammen till över 250 000 individer, så det känns ju rätt så fjuttigt att bara kunna bidra med 180 vargar till den stammen.
Vargen är, näst efter människan, det rovdjur i världen som har störst utbredningsområde.
Vargen är så klart farlig, den är ju ett rovdjur. Men hur farlig är den egentligen för oss?
Efter all jakt som vi utsatt den för har den blivit väldigt skygg och undviker oss så mycket den bara kan.
Redan 500 år f.Kr kunde folk läsa om lömska och sluga vargar i Aisophos fabler. Enligt skrifter från den katolska kyrkan på 1200-talet var vargen ett djävulens redskap, satt på jorden som Guds straff för människans synder. I gamla strafflagar betraktas ibland vargen som en förbrytare likvärdig med en mördare, och skulle straffas.
Förr trodde man, att så fort man tog vargens namn i mun så skulle den komma. Ordet "varg" betyder "våldsverkare". Det var från början ett så kallat "noa-namn" för ulven, som var djurets namn på fornnordiska. Så från att ha hetat ulv gick den till varg, men efter ett tag kunde man inte säga det heller och började kalla den för olika smeknamn, som "gråben".
Vargskräcken ökade ytterligare under den katolska Inkvisitionens tid, då man menade att ensamma vargar var människor som förvandlats till varulvar.
Under 1500-talet ansågs över 30 000 människor i Europa vara "varulvar" och de brändes på bål eller flåddes levande.
Den stora frågan är väl ändå: hur mycket farligare än allt annat är vargen?
Många människor dör eller skadas utav getingstick, galna älgar och hundar varje år. Men hur många får ens möjligheten att se en varg?
Rådjur orsakar i medeltal två trafikolyckor om dagen, bara i Sörmland. Älgolyckor orsakar ungefär 10 människors död varje år i Sverige, och runt 500 skadade.
Det är helt enkelt betydligt farligare att åka ut till skogen i sin bil, än alla farorna i skogen sammanlagt.
"I Sovjetunionen anses vargar under världskrigsåren 1941-45 ha dödat minst 12 personer (med reservation för opålitlig sovjetisk statistik). Noteras kan att under samma tid, i samma land, dödades minst 22 miljoner människor av andra människor!"
I svenska kyrkböcker från tidigt 1700-tal kan man hitta uppgifter om att människor "tagits av varg". Tillförlitligheten till de uppgifterna kan diskuteras. I en del kyrkböcker bokförs också människor som "tagna av troll". Detta var dessutom tider då ovälkomna barn kunde sättas ut i skogen just för att dö.
Själv är jag inte alls rädd för varg, eller räv. Däremot är jag livrädd för björn.
Utseende
Alla hundar i världen härstammar från vargen och räknas som samma art.
Vissa hundraser, t.ex. Gröndlandshund olika huskies och vissa blandraser mellan schäfer och grönlandshund kan ha stora likheter med vargen. Vargen är mycket skygg och många rubriker i media där det rapporterats om varg är i själva verket bara lösspringade hundar.
Vargar får inte hållas i fångenskap, eftersom att dom till sättet är väldigt olika våra hundraser. I Sverige får man inte heller hålla varghybrider.
Vargen har en del drag som de lätt känns igen på. I relation till kroppsstorleken har dom ett väldigt stort huvud och grov hals. Deras kropp är mer strömlinjeformad än det flesta hundars och deras rygglinje är rak, liksom svansen som också är rak och hängande. Den har en mycket karaktäristisk gång, den nästan svävar fram över marken när den rör sig snabbt.
Grundfärgen hos de Skandinaviska och Euroasiatiska vargarna är grå, med grå/svarta och bruna skiftningar i sommarpälsen som är mycket tunnare än deras tjocka vinterpäls. Vinterpälsen är också mycket gråare till färgen.
Deras haka och strupe är nästan alltid vita och de är rödbruna bakom öronen.
Tassarna, speciellt deras framtassar, är mycket stora. Ett spår efter en vuxen vargs framtass kan vara upp till 11 cm långt. Vissa mycket storvuxna hundraser kan ha lika stora tassar. Men då ser ofta själva spårlöpan annorlunda ut. Hundar rör sig "vimsigare", medan vargars spårlöpor oftast ser rakare och "mer målmedvetna "ut.
Tänderna är stora och grova och väl anpassade till att gripa, slita och krossa. Käkarna är mycket starka.
Mankhöjden hos våra vargar ligger på ungefär 90 cm och dom håller en vikt någonstanns mellan 40-55 kg. Hannarna är, precis som hos hundar, något större än honorna.
En varg kan röra sig flera mil om dagen, ibland upp mot 20mil/dygn. Mest aktiva är dom under vinterhalvåret. Då rör dom på sig även under dagarna. Under sommarhalvåret ligger dom mest och slöar under dygnets varma timmar.
Vargflocken
Vargen är ett mycket socialt däggdjur och vill leva i en flock.
Flocken består utav en vargfamilj som styrs utav föräldraparet, dessa kallas för alfa-paret. De resterande vargarna är oftast deras valpar från föregåeende år. När dessa blir könsmogna, så brukar de lämna flocken. Detta sker oftast vid två års ålder. Men så länge som de lever i flocken hjälper dom alfa-paret med jakt och uppfostran utav de nya valparna.
Varje vargfamilj har ett eget revir som försvaras aktivt mot alla inkräktare. Även våra hundar räknas som inkräktare och många gånger dör både vargar och hundar som stöter på revirets försvarare.
Revirets storlek brukar hålla sig på runt 1000 kvadratkilometer, men allt hänger på hur många individer som lever i flocken och hur god bytestillgången är.
Ingen rast, ingen ro! Vargen går inte i ide, utan är aktiv hela året, men det är bara föräldraparet i flocken som markerar in reviret.
Vargen är mycket smart. Jag såg en gång ett program om vargen där en hela flocken skulle ut och jaga. Vargarna hittade en flock hjortar och lade sig i bakhåll. Alfahonan låg och tittade på hjortflocken i flera timmar innan jakten började. Helt plötsligt for alla vargarna iväg och började jaga en till synes helt frisk hjort. Forskarna fattade inte varför dom hade valt ut just det djuret, så dom spelade filmen väldigt långsamt och då såg dom att just den hjorten hade ett litet fel på ena bakbenet som gjorde att den inte kunde springa lika snabbt som dom andra djuren. Hur kunde varghonan se detta?
Läten
Vargen låter faktiskt inte så mycket. Våra hundar låter mycket mer, detta är något vi velat avla fram vid vakt och jakt. Våra hundar skäller väldigt, kanske beror det på att vi själva pratar så mycket. Ibland verkar det nästan som att hunden bara vill vara med i vårat språk.
Vargen kan så klart både skälla, pipa och morra, men det vi kan höra mest är deras ylanden.
Att vargen skulle finna det extra tillfredställande att yla till fullmånen är bara en myt. Denna myt har troligen fötts för att ljud hörs mycket bättre under molnfria nätter och att människan trivs bäst om månen lyser klart, och därför konfronterats med vargens ylanden oftare då månen varit full.
En vargs ylande kan höras över en mil genom skog och mark och vargens ylande fyller många funktioner i flocken. Ylandet är något socialt som för flocken närmare varandra, samtidigt som deras sång håller andra vargar borta från deras område.
Om en utav vargarna i föräldraparet dör på en plats, så är det inte helt ovanligt att den kvarvarande i paret går dit och ylar. Och i mänskliga öron låter det ylandet mycket sorgset.
Däremot låter ylandet innan en jakt mycket mer uppeggat.
Förökning
Vargen blir könsmogen vid två års ålder. Vargar som lever i fångenskap kan bli upp mot 16 år, men i det vilda blir dom inte mycket äldre än 10 år.
I vargflocken är det bara alfa-paret som får ungar. Tiken är dräktig i 63 dygn, precis som hunden.
Valparna föds i maj-juni i en lya som ligger skyddat, och det ska helst ligga vatten i närheten. Valparna är oftast inte fler en sex stycken i en kull. Varje valp väger runt 400 gram och alla vargarna i flocken hjälper till att skydda dem.
Föda
Den skandinaviska vargen äter mest älg, rådjur och ren. Men allt annat går så klart också i, som hare, grävlingar, sorkar etc.
En varg kan, när tillfälle ges äta väldigt stora mängder mat och det snabbt! Upp mot 9 kilo kött om dagen är inga problem.
Vissa vargar som kommit på att får och andra tamdjur är väldigt lätta bytesdjur betraktas som problemvargar och får efter upprepad förödelse jagas.
måndag, september 01, 2008
Ekströms vaniljsås (med äppelpaj)
Fresta Marsan vaniljsås (87g/st)
Socker, förtjockningsmedel (E1442), veg. fettpulver, vaniljarom, salt, mjölkprotein, vaniljstång, färgämne (betakaroten).
Näringsvärde: Energi 1700kJ/400kcal, Protein <0.5>
Världens godaste vaniljsås, iaf den godaste man kan köpa färdig.
Aslätt äppelpaj:
Skalade äpplen
2 ägg
2 dl socker
2dl mjöl
kanel
Smöra en form. Skala och skär äpplena i bitar. Lägg dom i bottnen. Strö över kanel.
Vispa ihop ägg, socker och mjöl. Häll smeten över äpplena.
Stoppa in formen i ugnen i 25 minuter på 200 grader.
Skiiitgott!!
Socker, förtjockningsmedel (E1442), veg. fettpulver, vaniljarom, salt, mjölkprotein, vaniljstång, färgämne (betakaroten).
Näringsvärde: Energi 1700kJ/400kcal, Protein <0.5>
Världens godaste vaniljsås, iaf den godaste man kan köpa färdig.
Aslätt äppelpaj:
Skalade äpplen
2 ägg
2 dl socker
2dl mjöl
kanel
Smöra en form. Skala och skär äpplena i bitar. Lägg dom i bottnen. Strö över kanel.
Vispa ihop ägg, socker och mjöl. Häll smeten över äpplena.
Stoppa in formen i ugnen i 25 minuter på 200 grader.
Skiiitgott!!
Det här med att banta
Man går ner i vikt om man inte äter nåt. Det fattar väl vem som helst. Men
Om man är normalviktig och slutar äta, till exempel blir sjuk och bara ligger i sängen, så går man ner i vikt. Men man går ner på ett väldigt dåligt vis.
Kroppen är skapad utav naturen, och villket pundhuvud som helst fattar ju att naturen är smart.
Vad är nyttigast: fett eller muskler?
-Muskler.
Så, när du slutar äta försvinner inte ditt fett först, utan dina muskler. Muskler är kött, vilket innehåller jädrigt många bra saker.
Din kropp äter alltså upp ditt fett när du svält dig så mycket att musklerna är slut. Och då kan du inte röra dig.
Och när du är i det läget lär du ju ha brist på en massa saker som kroppen behöver för att må bra. När kroppen inte mår bra slutar den att fungera. Du får dålig hy, mensen uteblir bla bla blaa.
Så, för att gå ner i vikt ska man äta fett- och energisnålt och motionera. Man behöver inte springa sig svettig, det räcker med att röra på sig lite. En rask promenad en timme dör väl ingen av?
Man hoppar över feta saker, som smör och såser. Man minskar ner på kolhydraterna för dom omvanlas till energi och överbliven energi sparas i kroppen som fett.
Söta saker; godis och läsk innehåller inga bra saker.
Frukt innehåller fruktos. Frukt är bra, men är även väldigt sött, så det är klart att juice innehåller en hel del socker, även juicer som inte innehåller tillsatt socker innehåller mycket socker. Dessutom så kan man bli tjockis utav fruktos, men frukt innehåller så lite fruktos vilket gör att man måste äta väldigt stora mängder för att få i sig så mycket fruktos. Däremot är läsk fullproppad med fruktos. Där har du en stor bov!
Många barn får i sig mycket läsk, vilket är väldigt dåligt för tänderna också, you know!
Minskar man ner på kolhydraterna är det bra att öka på fibrerna istället för proteinet. Det är svårt för kroppen att bryta ner kött, och det krävs väldigt mycket.
Alla gammla människor som lever ett långt liv har alla något gemensamt = dom åt endast kött på söndagarna -söndagssteken.
Kanske är det hemligheten med ett långt liv?
Så, vad är den bästa bantningen?
Det ska jag tala om.
Ät mycket till frukost. Ät mycket till lunch. Ta ett mellanmål. MEN ät lite till middagen. Ät helst inget efter 17 på kvällen. Man har bäst förbränning under den tidiga delen utav dygnet.
Ät mycket frukt och grönt. Ät mer protein och fibrer än kolhydrater. Men ta för gud skull inte bort alla kolhydrater, man ska äta en blandad kost. Man måste variera sig så att kroppen får i sig alla viktiga vitaminer och mineraler etc.
Rör på dig under förmiddagen, och träna gärna dina muskler. Kroppen formar sig snyggast då. Och ju mer du rör på dig, ju mer förbränner du. Det gäller allt! Man bränner energi hela tiden, det krävs energi till att andas och tänka, men man gör av med lite mer om man rör sig också.
Ät inte chips, läsk och kakor. Undvik fett, men när du väl äter fett så ska det vara naturliga fetter. Lightmjölk och fettsnålt smör är dåligt. Ät det naturliga!
Ät lite mindre energi än vad du gör av med så går du ner i vikt, men kom ihåg att bygga musklerna samtidigt, för kroppen får inte äta dom!
Du kommer bli smal som en räka, fast kom ihåg: Vem är snyggast - Monroe eller 2006-modellerna?
Och vem orkar leva efter det här, när mat är så gott?
Om man är normalviktig och slutar äta, till exempel blir sjuk och bara ligger i sängen, så går man ner i vikt. Men man går ner på ett väldigt dåligt vis.
Kroppen är skapad utav naturen, och villket pundhuvud som helst fattar ju att naturen är smart.
Vad är nyttigast: fett eller muskler?
-Muskler.
Så, när du slutar äta försvinner inte ditt fett först, utan dina muskler. Muskler är kött, vilket innehåller jädrigt många bra saker.
Din kropp äter alltså upp ditt fett när du svält dig så mycket att musklerna är slut. Och då kan du inte röra dig.
Och när du är i det läget lär du ju ha brist på en massa saker som kroppen behöver för att må bra. När kroppen inte mår bra slutar den att fungera. Du får dålig hy, mensen uteblir bla bla blaa.
Så, för att gå ner i vikt ska man äta fett- och energisnålt och motionera. Man behöver inte springa sig svettig, det räcker med att röra på sig lite. En rask promenad en timme dör väl ingen av?
Man hoppar över feta saker, som smör och såser. Man minskar ner på kolhydraterna för dom omvanlas till energi och överbliven energi sparas i kroppen som fett.
Söta saker; godis och läsk innehåller inga bra saker.
Frukt innehåller fruktos. Frukt är bra, men är även väldigt sött, så det är klart att juice innehåller en hel del socker, även juicer som inte innehåller tillsatt socker innehåller mycket socker. Dessutom så kan man bli tjockis utav fruktos, men frukt innehåller så lite fruktos vilket gör att man måste äta väldigt stora mängder för att få i sig så mycket fruktos. Däremot är läsk fullproppad med fruktos. Där har du en stor bov!
Många barn får i sig mycket läsk, vilket är väldigt dåligt för tänderna också, you know!
Minskar man ner på kolhydraterna är det bra att öka på fibrerna istället för proteinet. Det är svårt för kroppen att bryta ner kött, och det krävs väldigt mycket.
Alla gammla människor som lever ett långt liv har alla något gemensamt = dom åt endast kött på söndagarna -söndagssteken.
Kanske är det hemligheten med ett långt liv?
Så, vad är den bästa bantningen?
Det ska jag tala om.
Ät mycket till frukost. Ät mycket till lunch. Ta ett mellanmål. MEN ät lite till middagen. Ät helst inget efter 17 på kvällen. Man har bäst förbränning under den tidiga delen utav dygnet.
Ät mycket frukt och grönt. Ät mer protein och fibrer än kolhydrater. Men ta för gud skull inte bort alla kolhydrater, man ska äta en blandad kost. Man måste variera sig så att kroppen får i sig alla viktiga vitaminer och mineraler etc.
Rör på dig under förmiddagen, och träna gärna dina muskler. Kroppen formar sig snyggast då. Och ju mer du rör på dig, ju mer förbränner du. Det gäller allt! Man bränner energi hela tiden, det krävs energi till att andas och tänka, men man gör av med lite mer om man rör sig också.
Ät inte chips, läsk och kakor. Undvik fett, men när du väl äter fett så ska det vara naturliga fetter. Lightmjölk och fettsnålt smör är dåligt. Ät det naturliga!
Ät lite mindre energi än vad du gör av med så går du ner i vikt, men kom ihåg att bygga musklerna samtidigt, för kroppen får inte äta dom!
Du kommer bli smal som en räka, fast kom ihåg: Vem är snyggast - Monroe eller 2006-modellerna?
Och vem orkar leva efter det här, när mat är så gott?
"Jag e, din gummibrud med string"
Stor stark- Raddox & Jester Project
Naken i min säng - Vera
Fejkande fejs- Thomas järvheden
Rosa helikopter - Peaches
Du är så yeah yeah wow wow- Martin Svensson
Stilla ro och nära - Manus Carlsson
Svenska hjärtan - Lasse Lindh
Blå Container - Jakob Hellman
Rullar fram - Fronda
Försvinn du som lyser - Finntroll
En kungens man - Monica Törnell
Solglasögon - Docent död
Smutsiga kalsonger -
Naken i min säng - Vera
Fejkande fejs- Thomas järvheden
Rosa helikopter - Peaches
Du är så yeah yeah wow wow- Martin Svensson
Stilla ro och nära - Manus Carlsson
Svenska hjärtan - Lasse Lindh
Blå Container - Jakob Hellman
Rullar fram - Fronda
Försvinn du som lyser - Finntroll
En kungens man - Monica Törnell
Solglasögon - Docent död
Smutsiga kalsonger -
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
