Förr delade vi våra jaktmarker med vargen, kanske accepterade vi den och visade den respekt. Vargen är en smart varelse och troligen så var den en stor förebild när det gällde jakt. Men under åren som gick blev vargen istället en stark rival som vi utrotade. Vi såg den som något farligt, något som åt upp våra barn i mörkret och tog våra bytesdjur.
Redan under 1200-talet fanns det bestämmelser i Svergie som innebar att bönderna var tvugna att ha olika hjälpmedel för att lättare kunna fånga in vargar. Alla bönder och torpare var tvingade till att delta i "vargskall". Vilket innebar att man drog ut och jagade varg, och ofta kunde dom vara flera tusen man ute i skogarna för att jaga. Den som inte var med på detta fick böta.
1647 infördes skottpengar på varg men trots det så fanns det mycket varg kvar under 1700-talet.
1789 fick alla bönder lagstadgad jakttid och därmed rätt att jaga älg, hjort, vildsvin och rådjur på sina egna marker, då minskade vargens viktigaste bytesdjur stort. På 1840-talet fanns rådjuret till exempel till slut bara kvar på några enstaka gods i Skåne, och älgen hade blivit en stor sällsynthet i hela landet.
Alltsom viltet försvann fick vargen det mycket svårare och började intressera sig ännu mer utav tamboskapen än tidigare. Många människor drabbades hårt och 1821 härjade även den berömda Grysingevargen.
Denna varg var född i fångenskap och släptes sedan ut i vuxen ålder. Han kunde varken jaga eller ansluta sig till någon vargflock och började attackera barn. Nio barn fick sätta livet till och människans beslutsamhet att döda vargen ökade kraftigt.
1827-1839 fälldes 6 790 vargar i Sverige, varav 271 bara i Stockholms län. Samtidigt som så många vargar dödades, minskade även deras jaktområden på grund utav att människan skövlade bort skog och började odla på ännu större marker än tidigare.
Vargen ansågs under 1970-talet vara helt utrotad, men 1977 dök den upp igen efter att ha blivit fredad 1966. Först sågs den i Norrbotten och sedan i Värmland.1983 föddes en vargkull i Värmland som nu anses vara grunden till våran svenska vargstam. Men genom DNA-analyser har man kunnat konstatera att dessa vargar härstamamde från Finland och Ryssland, och alltså inte är släkt med vargarna som levde här förr i tiden. Inte är det heller sant att våran vargstam uppkommit genom att man släppt ut djurparksvargar. Det är helt och hållet en myt, vilken man kunnat konstatera med hjälp av DNA-prover.
Sedan 70-talet har vargen börjat återhämta sig. Bäst verkar den trivas i Mellansverige. Under vintern 2007 uppskattades den skandinaviska vargstammen till ca 180 individer, och det är mer än vad det funnits här på över 100 år.
Forskare världen över uppskattar världs-vargstammen till över 250 000 individer, så det känns ju rätt så fjuttigt att bara kunna bidra med 180 vargar till den stammen.
Vargen är, näst efter människan, det rovdjur i världen som har störst utbredningsområde.
Vargen är så klart farlig, den är ju ett rovdjur. Men hur farlig är den egentligen för oss?
Efter all jakt som vi utsatt den för har den blivit väldigt skygg och undviker oss så mycket den bara kan.
Redan 500 år f.Kr kunde folk läsa om lömska och sluga vargar i Aisophos fabler. Enligt skrifter från den katolska kyrkan på 1200-talet var vargen ett djävulens redskap, satt på jorden som Guds straff för människans synder. I gamla strafflagar betraktas ibland vargen som en förbrytare likvärdig med en mördare, och skulle straffas.
Förr trodde man, att så fort man tog vargens namn i mun så skulle den komma. Ordet "varg" betyder "våldsverkare". Det var från början ett så kallat "noa-namn" för ulven, som var djurets namn på fornnordiska. Så från att ha hetat ulv gick den till varg, men efter ett tag kunde man inte säga det heller och började kalla den för olika smeknamn, som "gråben".
Vargskräcken ökade ytterligare under den katolska Inkvisitionens tid, då man menade att ensamma vargar var människor som förvandlats till varulvar.
Under 1500-talet ansågs över 30 000 människor i Europa vara "varulvar" och de brändes på bål eller flåddes levande.
Den stora frågan är väl ändå: hur mycket farligare än allt annat är vargen?
Många människor dör eller skadas utav getingstick, galna älgar och hundar varje år. Men hur många får ens möjligheten att se en varg?
Rådjur orsakar i medeltal två trafikolyckor om dagen, bara i Sörmland. Älgolyckor orsakar ungefär 10 människors död varje år i Sverige, och runt 500 skadade.
Det är helt enkelt betydligt farligare att åka ut till skogen i sin bil, än alla farorna i skogen sammanlagt.
"I Sovjetunionen anses vargar under världskrigsåren 1941-45 ha dödat minst 12 personer (med reservation för opålitlig sovjetisk statistik). Noteras kan att under samma tid, i samma land, dödades minst 22 miljoner människor av andra människor!"
I svenska kyrkböcker från tidigt 1700-tal kan man hitta uppgifter om att människor "tagits av varg". Tillförlitligheten till de uppgifterna kan diskuteras. I en del kyrkböcker bokförs också människor som "tagna av troll". Detta var dessutom tider då ovälkomna barn kunde sättas ut i skogen just för att dö.
Själv är jag inte alls rädd för varg, eller räv. Däremot är jag livrädd för björn.
Utseende
Alla hundar i världen härstammar från vargen och räknas som samma art.
Vissa hundraser, t.ex. Gröndlandshund olika huskies och vissa blandraser mellan schäfer och grönlandshund kan ha stora likheter med vargen. Vargen är mycket skygg och många rubriker i media där det rapporterats om varg är i själva verket bara lösspringade hundar.
Vargar får inte hållas i fångenskap, eftersom att dom till sättet är väldigt olika våra hundraser. I Sverige får man inte heller hålla varghybrider.
Vargen har en del drag som de lätt känns igen på. I relation till kroppsstorleken har dom ett väldigt stort huvud och grov hals. Deras kropp är mer strömlinjeformad än det flesta hundars och deras rygglinje är rak, liksom svansen som också är rak och hängande. Den har en mycket karaktäristisk gång, den nästan svävar fram över marken när den rör sig snabbt.
Grundfärgen hos de Skandinaviska och Euroasiatiska vargarna är grå, med grå/svarta och bruna skiftningar i sommarpälsen som är mycket tunnare än deras tjocka vinterpäls. Vinterpälsen är också mycket gråare till färgen.
Deras haka och strupe är nästan alltid vita och de är rödbruna bakom öronen.
Tassarna, speciellt deras framtassar, är mycket stora. Ett spår efter en vuxen vargs framtass kan vara upp till 11 cm långt. Vissa mycket storvuxna hundraser kan ha lika stora tassar. Men då ser ofta själva spårlöpan annorlunda ut. Hundar rör sig "vimsigare", medan vargars spårlöpor oftast ser rakare och "mer målmedvetna "ut.
Tänderna är stora och grova och väl anpassade till att gripa, slita och krossa. Käkarna är mycket starka.
Mankhöjden hos våra vargar ligger på ungefär 90 cm och dom håller en vikt någonstanns mellan 40-55 kg. Hannarna är, precis som hos hundar, något större än honorna.
En varg kan röra sig flera mil om dagen, ibland upp mot 20mil/dygn. Mest aktiva är dom under vinterhalvåret. Då rör dom på sig även under dagarna. Under sommarhalvåret ligger dom mest och slöar under dygnets varma timmar.
Vargflocken
Vargen är ett mycket socialt däggdjur och vill leva i en flock.
Flocken består utav en vargfamilj som styrs utav föräldraparet, dessa kallas för alfa-paret. De resterande vargarna är oftast deras valpar från föregåeende år. När dessa blir könsmogna, så brukar de lämna flocken. Detta sker oftast vid två års ålder. Men så länge som de lever i flocken hjälper dom alfa-paret med jakt och uppfostran utav de nya valparna.
Varje vargfamilj har ett eget revir som försvaras aktivt mot alla inkräktare. Även våra hundar räknas som inkräktare och många gånger dör både vargar och hundar som stöter på revirets försvarare.
Revirets storlek brukar hålla sig på runt 1000 kvadratkilometer, men allt hänger på hur många individer som lever i flocken och hur god bytestillgången är.
Ingen rast, ingen ro! Vargen går inte i ide, utan är aktiv hela året, men det är bara föräldraparet i flocken som markerar in reviret.
Vargen är mycket smart. Jag såg en gång ett program om vargen där en hela flocken skulle ut och jaga. Vargarna hittade en flock hjortar och lade sig i bakhåll. Alfahonan låg och tittade på hjortflocken i flera timmar innan jakten började. Helt plötsligt for alla vargarna iväg och började jaga en till synes helt frisk hjort. Forskarna fattade inte varför dom hade valt ut just det djuret, så dom spelade filmen väldigt långsamt och då såg dom att just den hjorten hade ett litet fel på ena bakbenet som gjorde att den inte kunde springa lika snabbt som dom andra djuren. Hur kunde varghonan se detta?
Läten
Vargen låter faktiskt inte så mycket. Våra hundar låter mycket mer, detta är något vi velat avla fram vid vakt och jakt. Våra hundar skäller väldigt, kanske beror det på att vi själva pratar så mycket. Ibland verkar det nästan som att hunden bara vill vara med i vårat språk.
Vargen kan så klart både skälla, pipa och morra, men det vi kan höra mest är deras ylanden.
Att vargen skulle finna det extra tillfredställande att yla till fullmånen är bara en myt. Denna myt har troligen fötts för att ljud hörs mycket bättre under molnfria nätter och att människan trivs bäst om månen lyser klart, och därför konfronterats med vargens ylanden oftare då månen varit full.
En vargs ylande kan höras över en mil genom skog och mark och vargens ylande fyller många funktioner i flocken. Ylandet är något socialt som för flocken närmare varandra, samtidigt som deras sång håller andra vargar borta från deras område.
Om en utav vargarna i föräldraparet dör på en plats, så är det inte helt ovanligt att den kvarvarande i paret går dit och ylar. Och i mänskliga öron låter det ylandet mycket sorgset.
Däremot låter ylandet innan en jakt mycket mer uppeggat.
Förökning
Vargen blir könsmogen vid två års ålder. Vargar som lever i fångenskap kan bli upp mot 16 år, men i det vilda blir dom inte mycket äldre än 10 år.
I vargflocken är det bara alfa-paret som får ungar. Tiken är dräktig i 63 dygn, precis som hunden.
Valparna föds i maj-juni i en lya som ligger skyddat, och det ska helst ligga vatten i närheten. Valparna är oftast inte fler en sex stycken i en kull. Varje valp väger runt 400 gram och alla vargarna i flocken hjälper till att skydda dem.
Föda
Den skandinaviska vargen äter mest älg, rådjur och ren. Men allt annat går så klart också i, som hare, grävlingar, sorkar etc.
En varg kan, när tillfälle ges äta väldigt stora mängder mat och det snabbt! Upp mot 9 kilo kött om dagen är inga problem.
Vissa vargar som kommit på att får och andra tamdjur är väldigt lätta bytesdjur betraktas som problemvargar och får efter upprepad förödelse jagas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar