SPORE (=spor)

Den 4:e september 2008 släpptes datorspelet "SPORE" som Will Wright och Maxis pysslat ihop.
Spelet har redan vunnit många utmärkelser, bland annat en utmärkelse för bästa orginalspel, bästa PC-spel och bästa simulatorspel.
Spelet går ut på att styra evolutionen från mikroorganism till rymdfart och världsherravälde.
Man ska alltså skapa en egen varelse och sen går man igenom olika faser. Man väljer och utvecklar själv sin varelse och allt är upp till en själv. Varje varselse skickas sedan ut till en global databas och kan delas med spelare över hela världen.

Dom 5 faserna är: Cellfasen, varelsefasen, stamfasen, civilisationsfasen och till sist rymdfasen.

Cellfasen
I första fasen startar man med en liten, liten spor. En liten prick med svans som man får sätta mun och ögon på. Du döper varelsen och låter den simma runt i slem. Beroende på vad du ger den för mun så varierar kosten. Du bestämmer själv om den skall vara en köttätare (carnivor), växtätare (herbivor) eller allätare (omnivor).
Du äter det som är mindre än dig själv och passar dig noga för dom större varelserna. Ju mer du äter, dessto större hjärna får du.
Fasen är över relativt snabbt.

Varelsefasen
När cellfasen är avklarad får du möjligheten att gå upp på land, och du ger din varelse ben att gå med. Du äter och utvecklar din hjärna och man väljer fortfarande vad man vill äta. Uppe på land möter man många andra varelser och man bestämmer själv om vill vara snäll, elak eller något där imellan. Du bildar en flock med andra varelser utav din sort och förökar dig.

Stamfasen
Nu har man skaffat sig en ganska hög intelligens och har börjat utveckla en kultur. Istället för att bara styra över ett djur har man nu kontroll över en hel stam. Man letar/jagar mat, och undersöker landskapet runt omkring. Man har ett "hem" där allt utvecklas, en liten eld, en totempåle och andra små hus där man tillverkar verktyg och andra saker.

Civilisationsfasen
Ens tidigare lilla by utvecklas och nu får man bygga en hel stad åt sina varelser. Beroende på hur man valt att ha deras kultur kommer dom nu att bete sig olika. Man har stor kontroll på hur alla byggnader ska se ut och får själv bygga alla hus om man vill. Man har inte längre kontroll över flocken. Dom arbetar bara innanför murarna i staden. Istället får man bl.a. producera båtar, bilar och flygplan.

Rymdfasen
Under sista fasens början bygger man ett rymdskepp. Med detta rymdskepp kan man lämna sin egen planet och fara ut i rymden och besöka andra världar och galaxer. Man kan skapa en galaktisk federation eller interstellära krig.
Beroende på vad man gjort innan så varierar rymdkseppets superförmåga. Om man börjar spelet direkt i rymdfasen så blir man en "vandrare", utan specialförmåga.

Spelet tar aldrig riktigt slut, och jag måste säga att det var liiite irriterande att det inte gick att spara mitt spel efter flera timmars spelande. Allt som jag hade gjort i rymdfasen gick förlorat och sedan den gången har jag inte orkat spelat mer.
Spelet är hyllat från höger och vänster, men jag ser faktiskt inte det där speciella. I början är det gulligt och mysigt och jag tycker det är kul att välja hur varelsen ska se ut. Man blir väldigt motiverad när det går bra och roas av allt som händer. Men när man kommer till civilisationsfasen så börjar jag faktiskt tröttna. Det är så mycket att tänka på. Bara det att man sitter och bygger något och det blir skitsnyggt, och sen när man väl ska spela med bilen eller huset, då spelar det som ingen roll hur fanskapet ser ut, för den är ändå så liten så inget syns. Det är bara en liten prick där borta som åker runt och avfyrar lite raketer och shit. Dessutom är det tråkigt att "förlora" sin varelse. Jag tycker det blir astråkigt när man inte längre får styra sin flock och välja vad dom ska göra. I stamfasen är det så mysigt när dom går runt och äter och gruffar med varandra.
Klart att man kan stanna i den fasen då om allt är så roligt där och inte gå vidare, men det finns som inget att göra där efter ett tag. Så kul är det ju inte att sitta och stirra på dom.
Ja, och sen så var det så att jag hela tiden spelade väldigt snällt och min mätare gick framåt, men helt plötsligt så fick jag inte gå vidare i spelet om jag inte hade ihjäl mina allierade. Det var ju också apdåligt.
Ja, och när jag kom till rymdfasen så hade jag väl kanske spelat rätt länge och sådär, och det kändes mer och mer som att allt bara tog en evighet. Så roligt var det inte att åka in och ut ur planeter med mitt skepp. Som för den delen var jobbig att styra.
Jag ska bara säga en sak till: menyerna var jättedåliga. Och vi ska inte prata om kartan! Man såg inte ens på kartan vilka individer man hade markerat! Man fick ju tuppjuck om någon varelse var hungrig, och så skulle man trycka på honom, men det gick ju inte, för kartan var så dålig!