Lemuria och Mu

Enligt den brittiske zoologen Philip Sclater (1829-1913) så ska det ha funnits en landremsa, Lemuria, som förenade Madagaskar med Indien. Denna slutsats drog Sclater av det faktum att lemurerna, en familj halvapor, bara förekommer på dessa båda regioner. I de övriga områdena som ligger mellan Östafrika och Främre Indien finns det inte några lemurer. Lemurernas säregna utbredning borde då alltså bero på att det har existerat en direkt landförbindelse mellan det båda kontinenterna som möjliggjort deras utbredning.
Bara några år efter uppkomsten utav Sclaters teori så tillbakavisades den sedan det inte gått att finna några arkeologiska bevis för den påstådda landremsans existens.
Tillbakavisandet utav Lemuria hindrade däremot inte esoteriska grupper från att i flera offentliggörande tillskriva Lemuria samma egenskaper som Atlantis och driva en egen kult kring den legendariska kontinenten.

Mu sägs ha varit en stor kontinent som sjunkit i Stilla havet. Detta påstående framlades 1926 av den brittiske arkeologen James Churchward. I sin redogörelse beskrev han ett land med en oerhört överlägsen kultur som förintats med kontinent och allt vid ett vulkanutbrott för 50 000 år sedan. Han var inte den första att rapportera om Mu, redan 1864 hade den franske abboten Charles-Etienne Brasseur de Bourbourg publicerat sin teori om denna sjunkna kontinent. Som källmaterial nämnde han Codex Troano som han själv översatt. Den första delen Codex Tro-Cortesianus var en utav tre böcker som fanns bevarade från mayalitteraturen.
Några år efter att Brasseurs toeri hade publicerats reste den franska fotografen och amatörarkeologen Augustus Le Plongeon till mayaruinerna på Yucatáhalvön för att genomföra utgrävningar. Han gjorde sedan en egen översättning utav Codex Troano som i hög grad var influerad utav Brasseur, dels av hans egna tolkningar av väggmålningarna i ruinstaden Chichen-Iztá. Resultaten blev en detaljerad skildring av livet på Mu. Höjdpunkten var berättelsen om hur kontinentens prinsessa lyckades fly från undergången och som gudinnan Isis blev grundaren av den egyptiska kulturen. Vid en utav sina utgrävningar 1896 påstår han att han stött på en stenurna med kvarlevorna av en av Mus prinsar.

När Brasseur gjorde sin översättning utav Codex Troano tog hjälp av det så kallade Landa-alfabetet, uppkallat efter biskopen Yucatán, Diego de Landa (1524-1579). Han kom till Centralamerika som missionär för att omvandla mayafolket till kristendomen. Genom sin obarmhärtiga framfart betraktas han numera som den man som i hög grad bidragit till förintelsen av mayafolket och dess kultur. I sina senare försvarsskriften fabricerade han bland annat det så kallade Landa-alfabetet som skulle vara en hjälpreda vid översättning av mayaskriften. Senare skulle det visa sig att alfabetet var oanvändbart.
Hur Brasseurs översättning av Codex Troano kom till stånd går inte längre att fastställa eftersom att Landa-alfabetet är oanvändbart och Brasseur gick inte heller så noga till väga. Även om mayaskriften än idag inte är fullständigt dechiffrerad så kan man med säkerhet säga att Codex Troano handlar om astrologi och alltså inte om någon kontinents undergång.
Men ändå, trots att teorin om denna sjunkna kontinent inte har kunnat bevisas har den fortfarande sina anhängare.